Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TAFVELGALLERI.
"Huru länge komma Fillida och Amerighi att vara i besittning af qvastskaftet? Vill ni säga
mig det, Signor Luogotenente (herr löjtnant)?"
’*Jo, ackurat så länge, som deras guld räcker."
"Då blir signora Fillidas välde af ganska kort varaktighet.. ."
"Tror ni det, <TArpino? Än om jag yppar för er, att Caravaggio ställt 10,000 guldpiastrar
till sin donnas förfogande ... ?"
"Han? omöjligt!"
"Det är priset för hans madonna med det krusiga håret, denna "negrinna", som ni kallar
henne, men som Podestå’n (borgmästarn) i Arezzo icke lär anse sig hafva betalt för dyrt med 10,000
guldpiastrar . . ."
" Tiotusen!.. . och jag eger icke tio .. ."
"Det är ett ämne att anställa allvarsamma betraktelser öfver," sade d’Orsi. vMig gör det
för öfrigt enahanda. Jag har inga tio piastrar, åtminstone i guld, och kommer aldrig att ega tiotusen."
D’Arpinos ögon gnistrade som en tigers.
"Vill ni säga mig, Buzzio, hvarför ni roar er med att förarga mig genom ert usla skräfvel ?"
"Säg hvad ni vill, d’Arpino," svarade Buzzio i mycket lugn och blidkande ton — "jag har
ändå rätt! Amerighi har fått tiotusen guldstycken och har skänkt dem åt Fillida Fredmiani, på
det hon må besluta sig att följa honom till Neapel, där brölloppet skall stå.
"Åh," sade d’Orsa likgiltigt, "det där småfolket kunde ju gifta sig här i Rom och i allsköns
ro och gamman lefva upp sitt guld här . .."
"Åh," d’Orsi, ni känner icke riktigt till det där! Här skulle man lätt kunna råka på några
dussin svartsjuka, som vore benägna för att befordra eller låta befordra den hulda Fillida samt med
hennes nya gemål till en annan verld. Nej, nej, Caravaggio liar alldeles riktigt räknat ut det:
gifter han sig med Fillida, så är det icke värdt, att han stannar qvar längre i Rom!"
Vinet var förtärdt. Buzzio såg frågande på vännerna, sökte i sin vid svärdgehänget
befintliga gördel förgäfves efter penningar och reste sig brummande. Han tog ett kort afsked,
synbarligen sysselsatt med lösningen af den vigtiga frågan, hvarifrån han skulle få de nästa flaskorna.
Långsamt vankade han af till den gamla Capitolii-klippan och funderade på, hvilken väg han
skulle taga.
Plötsligt utstötte han ett rop af öfverraskning och for med handen till svärdet. Han hade
fått ett slag på axeln.
"Var lugn, herr löjtnant, det är jag — d^rpino!" sade den numera knappt igenkänliga
gestalten. "Det var lyckligt att jag fick reda på er. Jag har en vigtig sak att tala med er om."
"Vankas det montefiaskoner eller åtminstone falerner"?
"Helt säkert, om ni lyckligt utför ert uppdrag."
"Jaså? Då lär det väl vara fråga om värjstötar .. ."
"Det beror på er sjelf... Jag måste hafva de där tiotusen guldpiastrarna, som Fillida har
i sin ego . . ."
"Ja laga då, att ni får dem. . . Jag kan ingenting göra för er i den saken."
"Hälften af summan skall tillhöra er, Buzzio."
"Hälften, om jag eröfrar hela summan? Herre, håller ni mig för ett dumhufvud?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
