Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
TAFVELGALLERI.
rMen då äro vi vänner?"
"Det kommer att bero på er, Scabulone," svarade Piano, i det han stoppade in de sex
dublonerna.
Gubben försvann, sedan han ställt ljuset på golfvet.
Signor Piano strök sitt starkt gråsprängda hår i ordning, lät fjädrarna på sin barett löpa
mellan tummen och pekfingret, spände värjgehänget fastare om sig och steg in i spelsalen.
Han befann sig i ett röfvarnäste med ohyflade trästolar och bord, upplyst af talgljus. En
invigd kunde genast af de moln af tobaksrök, som här slogo emot honom, draga den slutsatsen,
att de tillstädesvarande voro tyskar, nederländare och spaniorer.
Signor Piano hade, såsom man nu tydligt såg, en bred, med utstående kindknotor utrustad
tjuffysionomi. Han tycktes ega den märkvärdiga förmågan att efter behag gifva hvartdera ögat en
särskild riktning, utan att dock göra intryck af en vindögd. Hans drägt var nött, men snygg;
slitsarne på hans jacka och benkläder voro bländande hvita. Hans värja visade, att dess egare fäste
synnerligt afseende vid densamma — ty här var allt i ordning såsom till parad.
Piano kastade en mönstrande blick på faraobordet, på de små grupperna, hvilka spelade
piket och på de parerande, som dobblade tysk lansknekt med tre kort. Man kände ganska väl
signor Piano, det förrådde många blickar; men man brydde sig icke mycket om den gamle
rucklaren. Piano beställde vin och ämnade uppsöka ett ensamt hörn, då plötsligt hans skelande ögon
vidgade sig . . . Han vinkade, klingade med glaset mot buteljen, som denna gång innehöll vin från
Chios, emedan Scabulone sjelf hade betalt så frikostigt... En kavaljer med mörkbrun mantel
närmade sig . . . det var officeren från Forum — Buzzio.
"Nå, mäster Piano?"
"Här är Chiero."
"Besynnerligt! hvad gör ni här?"
"Jag tänker traktera ers nåd med denna sort, och vid Gud, den är ädlare än den helige
Januarii blod! Ett glas till."
"Godt, godt!" sade Buzzio. "Men, signor Piano, ni skall veta att min moders ende son
icke har en paolo i förmögenhet.. ."
"Åh, löjtnant, se hit under bordet!"
"Guld, guld!" sade Buzzio med en suck. "Åh, det räcker! Då få vi väl också ett litet parti?"
"Med hvem då?"
"Åh, vi få nog tag i någon, mäster Piano!"
"Icke här! Visst icke! Känner ni de där personerna? De förstå att sköta sina kort; per
Bacco! man börjar med en sekin och slutar med femhundra, ifall man kan multiplicera så långt.
Duger inte, löjtnant; det där folket är för väl inexerceradt."
"Ni vill således bara dricka i natt? Ett ansträngande nöje utan spel och fruntimmer!" sade
Buzzio. "Låt oss taga ett enskildt rum, uppfordra de personer, som vi vilja hafva, och börja ett
parti — dricka kunna vi nog göra ändå."
Piano lät sina ögon sväfva omkring.
"Jag vill i alla fall blott spela på tu man hand," sade han och såg trumpet framför sig
trots det sköna vinet. "Vi måste skaffa oss en motspelare; jag spelar, och ni tittar tillfälligtvis i korten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
