Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danae och Guldregnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Van Dyk stannade i förmaket. Damen skyndade in i sitt kabinett och lät raskt afkläda sig.
Endast snörlifvet qvarhöll ännu guldstyckena.
”Vänta ett ögonblick, Elise!” ropade Lady Venetia. ”Vi hafva icke en sekund att förlora.
Blefve jag stående, så skulle guinéerna rulla omkring i hela rummet, och vi blefve tvungna att leta
efter dem.”
”Guinéer?” frågade den gamla förvånad.
”Ja visst!”
Därmed kastade sig damen på sin praktfulla soffa och lät i denna ställning afkläda sig
Den gamla Elise samlade hastigt ihop penningarne, för att enligt fruns befallning öfverlemna dem
åt målaren. Antingen visste icke tjänarinnan, att van Dyk väntade i förmaket, eller hade hon blifvit
yr i hufvudet af den egendomliga scenen — nog af, hon öppnade en sidodörr, hvilken liksom
flygeldörrarne ledde ut till förmaket, och gaf på detta sätt den väntande målaren en full öfverblick af
herskarinnans skönhet.
Van Dyk hemtade sig snart, tog penningarne och gick. Fiamingo var räddad. Han kom
lyckligt till Milano, hvilken stad har att uppvisa några af hans vackraste bataljmålningar.
Men van Dyk kunde från denna natt ej förjaga Danaes bild ur sitt minne, i synnerhet som
Lady Venetia envist vägrade att se honom.
Mästaren följde sin inre drift och målade sin härliga ”Danae med gumman” i det ögonblick,
då Olympens herre nalkas henne i det blänkande guldregnet. Danae och tjänarinnan voro ypperliga
porträtter af Lady Venetia och den gamla Elise. Knappt var taflan fulländad, förr än van Dyk
sände den till Ladyn, hvilken han länge hemligt tillbedt, med dessa rader:
”Har konsten förmått föreviga eder skönhet, så skall Danae upphöra att rodna.”
Andra dagen stannade Lady Digby sjelf med sin vagn utanför målarens palats i Blackfriars,
ooh från detta ögonblick blef ”van Dyks Danae” i Mylord Digbys praktsal fritt utstäld till den
högförnäma verldens beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
