Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tandoperationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tandoperationen.
Af Geraart Honthorst.
Tvänne män, knappast igenkänneliga i aftonskymningen, befunno sig i en rymlig förstuga.
Den ena var en riktig jättegestalt, högbent, mycket bredaxlad, mellan fyrtio och femtio år gammal.
Han bar en ofantlig plymhatt och var oaktadt den sena timmen klädd i högsta gala: vidbyxor,
tröja med sidenpuffar och en kort sammetsmantel, sådan som magistratspersoner plägade bära.
Denne koloss hade i öfverensstämmelse med sin kropp tämligen grofva anletsdrag, stora, sjöblå ögon
och ett väldigt, yfvigt skägg. Hans hår stötte i grått och framstack stripigt och i oregelbundna
tofsar under hatten.
Den andre var en mycket välväxt och elegant herre på tjugoett år, med ett friskt,
skalkaktigt ansigte och bruna lockar, klädd i jagttröja och dandyhatt. Han bar äfven en grann
hirsch-fängare, fästad vid höften medelst ett guldstickadt skärp.
Männen voro inbegripna i ett högst ifrigt samtal. Den gamle såg mycket lifvad ut och
demonstrerade för ynglingen med största ifver, ehuru med dämpad röst. Det, som han framställde
var säkerligen för honom en sak af högsta vigt — en lifsfråga.
Dessa personer voro: den gamle, Mynheer Claas von Slyker, ålderman i den goda staden
Amsterdam, och ynglingen, Hendrik Ter Schuiring, en nordholländsk adelsjunker och broder till
friherrinnan Elizabeth von Leuwenbroek, egarinnan af detta hus, som väl förtjänade namn af palats.
"Jag försäkrar er, herr Junker Ter Schuiring," sade rådmannen, i det han sökte påtruga
honom ett litet skrin, rikt besatt med guld och pärlemor, "att de utmärktaste Floras barn skola
utveckla sig ur dessa dyrbara frön. Ja dyrbara! 2500 gulden, såsom blomsterälskaren i Haarlem kan
intyga! Men hvad äro dessa gulden mot ett enda småleende af er hulda syster.. ."
"Mynheerj," svarade Hendrik, i det han otåligt sköt på hatten och betraktade den gamle med
flammande blick, "detta går dock sannerligen utöfver skämtets område. Jag fruktar — rent ut sagdt
— för ert förstånd."
"Ack ja," suckade Slyker, i det han tog sig om pannan, "ni har mycket rätt! Säg rent ut,
att jag är vansinnig — men denna obstruktion i mitt hufvud härleder sig från en af de mest
sublima passioner..."
"Gå, gå, för all del! Träffade Leuwenbroek er, så kunde det blifva ett obehagligt uppträde
för er!" sade Hendrik, i det han förgäfves försökte återlemna skrinet, som rådmannen behändigt
hade lagt i hans famn.
"Må baronen komma!" ropade Slyker nu nästan med hög röst; "jag går inte från stället,
förrän jag fått ett ord till tröst från Amsterdams skönaste dam. Gärna vill jag för Elisabeths skull
trotsa faran att här blifva mördad af er svåger!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0042.html
