Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holbein i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI. 49
Då narren kommit fram till de tre damerna., stannade han vördnadsfullt, lät de förbigående
passera och bemödade sig ifrigt att lossa en stor medalj, som var fästad vid det ena af
åsneöronen på hans mössa. Men huru mycket han än slet och vred, tycktes han icke kunna få lös
skådepenningen.
"Hvad gör du där, Pindi T frågade Änna, ofrivilligt skrattande åt narrens tokroliga rörelser.
"Jo, jag ville skänka dig mitt hederstecken, du ser det ju, tant?" svarade Pindi och pekade
på sin mössa. ’’Jag fick det först i går. Läs då en gimg hvad som står därpå. Tag intet illa
upp, att det inte är latin, grekiska eller franska, som du förstår, utan engelska, ren munter,
engelska, hvari du icke är särdeles bevandrad, och jag hade därför strax bort föreläsa och tolka denna
inskrift för dig. Hör på, tant: Pindi Twitcher bär detta hederstecken såsom belöning för det största
narrputs i verlden."
rOch hvad var det, kusin?" frågade de Maillcron.
"Kusin? Åhå! pardonnez, kära syster lilla, vi äro nog närmare beslägtade," utropade narren.
rJag hade fått order att under predikan hålla munnen, jag ber om förlåtelse för det grofva uttrycket.
Kusin Henrik lofvade mig pisk, men jag resonnerade på lika friskt ändå. Jag skulle inte få göra
några bocksprång eller grimaser och därigenom narra predikanten att skratta, men jag gjorde det
ändå, Jag skulle, vid straff att genast blifva hängd, bränna upp min vackra andaktsbok, hvilken
jag sjelf med mycken möda utarbetat och renskrifvit på pergament, Till svar sjöng jag för kusin
Henrik allt hvad som står i min lilla bok från början till slut."
"Och sedan brände du opp den?"’ frågade Anna Boleyn.
"Nej, gud bevars, här har jag den T svarade Pindi och drog fram ur sin jacka en liten
bok, på hvars pärm ett underligt i miniatyr måladt narrvapen visade sig. "Hvad skulle jag i
kyrkan utan min bok? Huru skulle jag annars kunna bedja efter modet?"
"Låt då se, huru du beder efter modet, Pindi P sade Lady Everley, under det drottningen
så småningom blef allvarsammare.
Pindi öppnade sin bok och sjöng patetiskt ungefär följande, hvaraf de asketiska stroferna
voro på engelska, men kupletterna på franska.
"I ånger djupt vi böja oss,
Ty våra synder oss betunga. —
I kapp med dig, min chevalier,
Pä hägerjagt jag ränner.
Jag dansar ju liksom en fé?
Som eld min*kyss ju bränner?
Vi göra bot i säck och aska —"
vO Gud, hvilken hädelse! Tig, eländige!" ropade drottningen bleknande.
"He, tant? Hvad tänker du på? Är det inte på modet i Paris att bedja så? Tag mitt
hederstecken, på det du inte må komma på det infallet, att sjelf förtjäna dig ett nytt af min kusin."
"Kom med mig!" befallde Anna och inträdde med narren i bottenvåningen, under det
damerna med bestörta miner följde efter.
Hertigen af Norfolk, hufvudmannen för det mot den protestantiska drottningen synnerligen
förbittrade romerska partiet, hade vid den tiden med anledning af drottningens fria, parisiska ton
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
