Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holbein i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
61
?Tisst inte, jag får nog tag i honom fortare än han önskar/*
Pindi hade smugit sig in till Holbein och berättat för honom damernas lyckliga
undkommande .
"Det var en lycka," sade narren, "att kungen sjelf gick och sökte dem, så att jag fick
tid att springa ut på gården och taga den! nedkastade pungen med nyckeln i mitt förvar och
lägga den tillbaka på sitt ställe. Trollpungen är visserligen icke riktigt igenknuten, men Gud
vare lof! Kungen har längesedan glömt af icke blott nyckeln till drottningens gemak utan äfven
henne, sjelf."
"Vet du verkligen inte, hvem som var här?" frågade Holbein.
"Mailleron och Everley, vet jag."
"Det tror jag också, men gå nu och lägg dig."
Men Holbein trodde icke så, ty knapt var narren ute, förr än målaren framtog en hvit näsduk
och utbredde den. I midten däraf var med guldtråd broderadt ett A med en kunglig krona
däröfver.
"Det var drottningen sjelf, som var här," mumlade Holbein och öfverlemnade sig åt sina
betraktelser.
Andra morgonen affördes Mr. Pinch till Towern. Han lät det dock ej komma så långt som
till prygeltortyr, utan omtalade utan vidare betänkande, att han en gäng för längre tid sedan sett
den famösa trollpungen i Braksleys hand, hvarpå hofmarskalken likaledes genast afforslades till det
dystra Thameser-citadellet. Hans fiender viste att begagna gunstlingens frånvaro så förträffligt,
att konungen blef öfvertygad, att Braksley förrådt och bedragit honom i hvarenda sak, hvari han
skänkt honom sitt förtroende. För att betaga sina möjligen fälda yttranden deras verkan,
afbröt han skenbart det redan ganska långt komna förhållandet med Jane Seymour och närmade sig
på kort tid åter till drottningen. Holbein begagnade sig af denna stämning, för att visa konungen
ett porträtt af Pinch, hvilket mästaren tecknat på Towergården. Pinch med sitt tjocka hufvud sitter
bakom järngallret, gör miner och pekar fingret åt åskådaren, under det den ena sidan af hans
ansigte tyckes skratta, den andra gråta. Hans "kusin" Henrik lät honom ännu samma dag komma ut
och intaga sin förra plats. Äfven Braksley lyckades efter några månader att återvinna konungens
nåd, och uppträdde åter i Whitehallpalatset, nu blifven försigtigan men därför blott så mycket
farligare för drottningen.
Då Anna Boleyn under denna tid satt för mästaren, klädd i sin kungliga ornat, som hon icke
länge mera skulle bära, skänkte hon honom förstulet en ring.
"För detta porträtt betalar kungen er, mästare," sade hon; "jag skulle vilja tacka er för ett,
som icke blifvit färdigt."
Intrigerna mot den lika så snillrika som lefnadsglada drottningen kommo emellertid snart därhän
att hon blef inspärrad i ToAvern och efter en hastig och rättsvidrig ransakning utan ett enda bevis
på hennes brottslighet halshuggen såsom högförräderska den 19 Mars 1536, hvarpå Henrik följande
dagen under lysande festligheter förmälde sig med Johanna Seymour. Lord Rochefort samt fyra andra
för sina förbindelser med drottningen anklagade hofmän, Norris, Brereton, Weston och Smeaton
slutade redan 8 dagar förut sitt lif på stupstocken.
IG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
