Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gerard Dow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TAFVELGALLERI.
Men Gabriel Metzu stängde sakta igen atelierdörren och mumlade, då han sett Gerard Dow
sjelf komina in i huset:
"Arme, saktmodige, kärleksfulle mästare! Huru skall jag kunna afvända din olycka? Jag skall
yppa för dig, hvad man ämnar begå mot dig . . ."
Då inträdde Dow i ateliern. Han var en femtioåring med ett fryntligt, kortskäggigt
konstnärsansigte. Blott lindrigt hade åren blekt den bruna färgen på hans långa lockar. Med den
mest otvungna och ädla hållning i verlden var han ännu alltid en vacker karl; hans ansigte
isynnerhet hade ett obeskrifligt fängslande uttryck. Dow granskade med belåtenhet sina båda lärjungars
arbeten, därpå reste han på sig och klappade Metzu vänligt på axeln.
Gabriel sökte just efter en inledning för att meddela mästaren den innehållsdigra
underrättelsen ; då steg Mieris åter in i rummet och afklipte genom sitt inträdande hvarje förklaring.
"Gån, barn," sade Dow mildt leende, och tagen dessa fem guldmynt, för att därmed göra
er en glad afton i kretsen af edra unga vänner. I afton vill jag vara ensam med min hustru och
erinra mig förgångna tider. Dricken en skål för vår välgång och höjen ett lefve för konsten; men
akta dig du, Franz, att du icke som vanligt tar för mycket till bästa!"
Mieris blickade mörkt framför sig. Men Metzu syntes något lättad. Fru Brigitta bevakades
denna afton af sin man, och sjelf gaf han sig det löftet att icke en sekund lemna Franz van
Mieris ur sigte och använda all sin vältalighet, för att bringa honom ifrån hans förehafvande och
ingifva honom andra tankar.
Lärjungarne skakade Dows hand, togo hvarandra under armen och gingo ut på gatan. Då
de kommit ut, såg Mieris upp åt första våningen. Brigittas sköna hufvud blef synligt. Mieris lade
med en talande blick handen på hjärtat och sedan på sitt svärd och hviskade:
"Detta svärd skall finna vägen genom mitt bröst, om du är grym emot mig."
Brigitta tyktes fullkomligt hafva förstått rörelsen; ty hon upplyfte båda händerna och
skyndade bort från fönstret.
Nu tog Metzu mod till sig och började göra vännen föreställningar. Men Mieris, i första
ögonblicket mycket bestört, var alltför slug, för att icke öfverlista den bottenärlige, godmodige
Gabriel.
"Du har lyssnat," sade han med sin vanliga lättsinniga ton. "Hvad vill du? År du enfaldig,
Gabriel? Känner du inte Franz van Mieris, som skulle vara färdig att spela komedi med hin onde
sjelf, när han har tråkigt? Jag försäkrar dig, denna komedi med fru Brigitta är ett härligt päfund
af mig; annars skulle jag redan längese’11 hafva dött af ledsnad i mästaren Dows klosterlika, slickade
och putsade rum .. ."
"Du kände således icke så, som du talade?" frågade Metzu, som icke tyktes veta, hvad han
skulle tänka.
"Gud bevare mig för det! Dessutom vet du ju. Gabriel, att jag i den svartögda Barbara
redan har en älskarinna, som uppfyller hela mitt hjärta."
"Men fru Brigitta? Franz, det är mycket oförsvarligt att störa denna ädla dams lugn.
Mieris uppgaf ett högt skratt.
"Ah, hon menar lika litet allvarsamt som jag!" skrek han. "Men äfven hon, som, medan
mästaren och vi båda hålla på att pensla, måste sitta mol ensam i sitt lilla rum och leka med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
