- Project Runeberg -  Tafvelgalleri af berömda mästares arbeten /
69

(1872) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Jungfrun i det gröna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den heliga Jungfrun i det gröna.


Af Rafael Santi.



Där förmärktes ej längre många promenerande från det inre af staden Wien till dess förstad
Wieden, ty klockan hade slagit nio på aftonen och ett ruskigt februariväder med storm och duggregn
hade infunnit sig. På den vidsträkta, till höger ännu halft ödsliga platsen framför Carolskyrkan
visade enstaka gatlyktor vägen till förstaden Wiedens hufvudgata, och såsom irrbloss framskymtade
reverbererna på de hyrvagnar, som ännu gjorde sig något att skaffa därute.

Andtruten och kämpande med den från Wieden blåsande och mot det gamla Wiens bastion
riktade stormen styrde en liten i blå kappa insvept man sina steg fram åt Carolskyrkan, hvars båda
tornpelare osäkert belystes af de fyra utanför kyrkan anbragta lanternorna.

"Det är mig just inte någon riktig äkta "Wiäner"-natt", menade vandraren, i det han stannade
och blickade upp åt kyrkpelarne. Vore inte kyrkan och funnes det ett par buskar i stället för de
små husen däruppe, som se ut som förnmrknade leksaksbodar, så vore detta en rätt passabel
.Ossiansnatt, och de flämtande lanternorna på bastionen kunde föreställa ganska vackra stjärnor, som
blunda för den rasande vinden . . . Hör! vinden gör min själ en sextolpassage . . . Men, vid Sanct
Josef, hvarför står jag då här och pratar tok för mig sjelf?"

Mannen härmde smågnolande stormen och begaf sig till huset närmast kyrkan, där han med
säkerheten hos en person, som var hemmastadd här, banade sig väg och gick uppåt.

Efter en färd till öfre våningen kom han in i en upplyst korridor.

"Olea är ändå en märkvärdigt beskedlig varelse", sade den ankommande. "Se nu har hon
känt igen min gång och satt ut ett talgljus åt mig."

Ett litet, omfångsrikt fruntimmer, precis af samma längd och korpulenta växt som den
ankomne, trädde nu ut i korridoren och närmade sig herrn mycket ifrigt.

"Ja minsann är det inte så", fortfor herrn, i det han vidrörde sitt hattbrätte; "får tacka
så mycket. Då ni i dag morse inte för andra gången ville brygga en stor kopp svart kaffe åt
mig, så ansåg jag er för en af Orests elaka tanter. . ."

"Men jag har aldrig haft någon brorsson, som hette herr Orest, ska’ jag säga herr Schubert,"
sade damen.

"Nå, jag har ju redan sagt, att jag misskänt er helt och hållet och inser mitt fel vid

ljusskenet här. Ni ville inte, att jag skulle falla på näsan och slå henne ännu plattare, och därför

gick ni ut ur er oljebod och satte hit er portativa fyrbåk . . ."

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free