Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Jungfrun i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 TAFVELGALLERI.
"Åh, det var egentligen inte åt er jag ämnade det!"
Masa! och ville inte skaffa mig något ljus häller?"
"Jag ber om förlåtelse, herr Schubert!
"Så låt mig vara då, fru Fruh)virth!" sade Schubert och satte nyckeln i sin kammardörr,
för att låsa upp densamma.
"Men om det är mycket vigtigt, Herr Schubert . . ."
"Hvad då? Eftersom ert ljus ej var ämnadt att lysa mig, så är det inte vigtigt längre för
mig. Hvad vill ni mig, min fru?"
"Ni har främmande, som söka er, herr Schubert ... Åh bevars, hvem brukar då vända
ryggen åt ett fruntimmer så där jämt och ständigt? Jag kan ju aldrig se hvad ni tänker!"
"Det var originelt, fru Fruhwirth! År ni så angelägen om att veta hvad jag tänker på?
Andra människor, ett par vänner undantagna, vilja tvärtom alls inte veta det, jag mä skrifva hvad
jag vill och herrarne med de inspireraude förläggarenamnen, en Sauer och Leidesdorf, må trycka
allt hvad papperet håller!"
Fru Fruhwirth tyktes alldeles förlora sitt goda lynne.
"Åh, ni är då alldeles för oartig!" sade hon misslynt. "Jag skulle inte ha sagt ett ord,
om inte man vore så intagande och så olycklig."
Herr Schubert hade aftagit sin kappa och kastat den öfver armen. Han syntes alldeles förstenad
af förvåning.
"I sanning," sade han, "hade jag inte hört det med egna öron, fru Fruhwirth, aldrig skulle
jag lia trott er om att kunna yttra något sådant. Skulle jag vara intagande och olycklig? Och det
är ni, som vill spela kristlig tröstarinna? Det vore ett snygt litet par, passande att uppträda i
ett feerilustspel ..."
Fru Fruhwirth såg på herr Schubert, som lyfte upp de i en blå frack inklämda runda
axlarne och pekade på sin gula väst öfver det ganska betydligt utsvälda lifvet. Mannen var visserligen
ännu ung och egde de underbaraste, mörka, skimrande, ja riktigt gnistrande ögonstenar. Men det
tjocka hufvudet på den lilla runda kroppen, det halflånga becksvarta håret, som purrigt hängde
ned i idel små, om korkskrufvar erinrande lockar, gaf honom snarare utseende af en etiopier än af
en grekisk kärleksgud! Fru Fruhwirth sjelf, som förevisade ett par ganska röda och pussiga kinder
samt ett par väldiga valkar af blonda lockar, egde såsom ungdomsreliker föga mer än tvä
oklanderliga tandrader, hvilka hon beständigt oafsigtligt lät framglänsa.
Sedan hon några sekunder stått der mållös af häpnad, utbrast hon i ett högt skratt.
"Nej, ers nåd! Det var då ett komiskt infall, det måste jag berätta för pappa Fruhwirth,
som så länge varit hypokondrisk . . . Ack, inte var det om er jag talade, utan om en ung dam,
och hon är verkligen vacker och lika så olycklig som vacker . . ."
"Var det den främmande som ni talade om? frågade Schubert.
"Ja visst! Hvarför skulle jag annars vara häruppe och låta lilla Nanna ensam sköta boden
därnere?"
"Säg ut det med ens: hvem är damen?"
"Åh, det är två stycken."
"Nå, i himlens namn då, hvem är den ena och hvem är den andra?" skrek Schubert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
