Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
TAFVELGALLTKI.
framför pannorna på dem. Fem eller sex af tjurarne gingo med förbundna ögon, men just med
dessa hade drifvarne största besväret.
På det af människor fullpackade gamla Stortorget (Plaza mayor) visade sig den gråhårige
Corregidoren jämte en rad af svartklädda gamla män med ärevördigt utseende och lät tjurarne
passera revy.
Knapt hade tjurarne lemnat platsen, så uppträdde en glänsande kavalkad: sköna ynglingar
i den skimrande andalusiska kavalierskostymen med plymhattar, trånga guldstickade jackor, tätt
åtsittande benkläder med guld- och silfverfransar, ridande på ädla hästar och djärft kurbetterande.
Eyttarne buro inga svärd, men väl lansar med ett knapt 2 tum långt halfmånformigt järn i spetsen.
Detta var picadorerna, till största delen infödda från den kringliggande trakten.
Till fots marscherade banderillererna, utrustade med sina röda dukar och bandpilar, och först
sedan kommo, likaledes till fots, två med oändligt jubelskri hälsade gestalter: matadorerna.
De gingo bredvid hvarandra och voro alldeles lika klädda, i svarta åtsittande sidentröjor och
med den svarta sombrero de Morena (Morenahatten), hvilken blott pryddes af en enda hägerplym.
Vänstra armen hade matadorerna insvept i den korta, svarta sammetsmanteln.
Men matadorernas personligheter voro mycket olika. Den, som innehade hedersplatsen till
höger om kamraten, var en man om 32 år, en hög, befallande gestalt, smärt men bredaxlad, och
hans högtidliga hållning motsvarade uttrycket i det smala, nästan magra ansigtet. Under dystra
ögonbryn framblixtrade små, korpsvarta ögonglober, och ehuru mustascherna voro något långa, såg
man dock ett leende, fullt af det stoltaste sjelfförtroende och det djupaste förakt för den jublande
mängden. Detta var Sancho Herrera, en son af gamla Castilien, utrustad med sina landsmäns alla
förtjänster och fel.
Den andra matadoren var en ung man om 24 år med en svag skuggning af skägg på
öfverläppen, ett ansigte med jungfrulikt veka drag, svarta, fuktigt skimrande ögon, drömmande,
glödande, likgiltig för sin omgifning liksom castilianen, men i följd af en annan själsstämning.
Bakom matadorerna framskred helt ensam en grotesk figur, en man med becksvart skägg
och obetäkt, lurfvigt hufvud. Det var en tjurherde, för högtidlighetens skull utstyrd i en eldröd
sammetsmantel. Likt en slagtare hade han hängande vid gördeln ett läderfodral, hvari tre väldiga
knifvar voro instuckna. Detta var puntilleron, knifstickaren, hvars arbete måste börja, så snart en
af matadorerna icke kunde få magt med tjuren.
Corregidoren förde de båda envigskämparne till konungens ställföreträdare, grefve Griizman de
Melar y Pilas, en ung kavalier, som mycket noggrant mönstrade de ståtliga tjurarne. Det var en liten
sirlig man med ofantliga mustascher och en tumstjock guldkedja om halsen. Han rykte oupphörligt
på axlarne, då Sancho talade med honom, och uttrykte sedan sin önskan, att tjurarne måtte föras
in i Sabbia (inhägnaden).
"Alteza," sade Corregidoren Luis de Nannar, "den goda kungliga staden Sevilla har gamla
seder, hvilka jag pä det angelägnaste anbefaller åt ers härlighets godhetsfulla uppmärksamhet. De
båda Sennores Matadores hafva en gåfva att erhålla, hvars värde nådig grefven torde bestämma .. ."
"Åh, Don Luis, ni känner till allt det där bättre än jag — bestäm det sjelf enligt
gammalt häfdvunnet bruk," mumlade ei Gobernadore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
