Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI. 85
"Nå väl då! Man brukar skänka dem hvardera tre dubloner och kostnadsfritt inskrifva dem
i stadsborgarnes bok."
"Ja, jag vill minnas det! Styr om det, Don Luis."
"Denne Sennor Sancho Herrera har redan fem gånger blifvit inskrifven i stadsboken. Nu,
då han för sjätte gången uppträder såsom matador, tillkommer honom en skådepenning af guld, icke
under ett uns i vigt, samt en guldkedja."
"Ja, ja, Don Luis, jag har alls ingenting däremot; men jag tycker, att kedjan först efter
skådespelet skulle vara välkommen för segraren."
"Alteza, ofta har matadoren icke öfverlefvat tjurfäktningens slut, och Sevilla skulle tycka
illa vara, om man nndandroge matadorerna det, som de hafva att fordra såsom sin rättighet."
"Ja visst, rättigheter och sedvanor måste hållas i helgd — det är öfvermåttan vigtigt!"
svarade Don Guzman ifrigt. "Har ni, Don Luis, redan dragit försorg om att matadorerna blifva
tillfredsstälda?"
"Ja, Alteza, men ni måste sjelf öfverlemna hederstecknen åt dem!"
"Oaramba! (för fan!) — nå, må göra då, om det icke kan gå för sig på annat sätt!"
svarade guvernören. "Då kunna vi ju genast företaga ceremonien, om kedjorna äro till hands."
"Genast, Alteza? Nej, det går inte an!"
"Canario, men hvarför icke?" ropade ståthållaren otåligt.
"Jo, Don Guzman, emedan seden fordrar, att guvernören föranstaltar för matadorerna en
festlig aftonmåltid, vid hvars slut gåfvorna öfverlemnas .. ."
"Todos Santos! (alla helgon!)" mumlade guvernören, "jag hade icke trott, att jag stod på
en så förtrolig fot med herrar matadorer."
"Alteza", dånade castilianens skarpa röst," min farfarsfar hade den äran att i Sevilla
mottaga kedjan ur konung Filips egen hand."
Don Guzman stod en lång stund försänkt i tankar, därpå tyktes han liksom uppvakna ur
en dröm.
"Ni är den gamle matadoren," sade han vänligt till castilianen, "jag mins det mycket väl,
mycket väl! Huru heter ni nu igen?"
"Sancho Herrera, till ers höghets tjänst."
"Och ni?" sade Don Guzman vänd till den yngre matadoren.
"Mitt namn är bekant nog i Sevilla," svarade denne med ett sorgset uttryck i rösten.
"Ja så! Men jag känner det verkligen icke."
"José Carreguy Abbemlez!" svarade ynglingen nästan hviskande.
"Hvad? José Carreguy? Sonettdiktaren från Sierra Morena!" utropade guvernören öfverrraskad.
"Ja, man har kallat mig Sierrero," sade matadoren vemodsfullt.
"Ni var student här och licentiat i de sköna konsterna," fortfor Don Guzman.
"Så är det, Alteza!"
"Ni hade en duell och dödade er motståndare, den unge grefve de Lunar?"
"Ja, och jag blef bannlyst och flydde till herdarne på Sierra Morena — till dess det kom
i dagen, att min motståndare hade öfverfallit mig och tvingat mig till motvärn . .."
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
