Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
89
först den sköna, knapt ur barnaåren hunna Donna Mencia de Cadaljo, då hon med sitt lockiga
hufvud tittade fram öfver trädgårdsmuren och kastade till honom aprikoser, persikor ei!(jr till och med
en doftande melon, hvilken han plägade dela med sin sjukliga mor. Därpå kom den andra Donna
Mencia i sina sorgkläder med den lille klarögde gossen bredvid sig — och vid hennes sida Don
Guzmans mörka, hotande gestalt, lurande likt ett rofdjur pä den lille Gaspar. Liksom i en halfvaken
dröm kom Carreguy tillbaka till sin kamrat, hvilken redan blifvit serverad med vin.
"Men, compadre," sade Sancho misslynt, "hvar håller ni då hus?" Herrskapet börjar aflägsna
sig, och jag sitter här som ett underdjur, på hvilket man sett sig fullkomligt mätt. Vi borde hafva
kommit, glänst och genast åter afträdt."
"Den gamle Lazaro tog mig med sig ner i källaren och skickade mig med min flaska ensam
på återvägen," mumlade Carreguy, "och nu har jag famlat omkring i hela det gamla palatset, innan
jag kunde finna utgången."
"DemonioP svarade Sancho och korsade sig. "Jag var förargad på er; man jag ser, att jag
snarare hade haft orsak att beklaga er ... Detta gamla stennäste — huru många suckar och
jämmerskri från lifdömda och marterade häfta icke vid de gråa murarne! Vet ni väl, Carreguy, att här,
hvarest nu dansas och sjunges, just här i trädgårdeu många hundra människor blifvit afrättade?"
"Jag vet det såsom en infödd sevilhm," sade Carreguy dystert, "men jag har verkligen för
det närvarandes glans glömt det förflutnas gräsligheter .. . Låt oss bryta upp, Sancho, jag har en
obehaglig känsla, som föga passar för morgondagens arbete."
Båda vandrade fram åt Guadalquivir-bryggan och kommo till en af oliveträd omgifven posada
(härbärge), där tjurarne förvarades inom en stark inhägnad. Utanför posadan dansades ännu
Tara-bén med verklig hänförelse, och gitarrerna surrade och brummade ackompanjemanget till
kastanjet-terna och. de högljudda sångerna, som snart skulle låta höra sig på ett mera konstmässigt sätt.
Sancho Herrera gick tvärt igenom den dansande skaran, som under säng uppmanade honom
att i stället för espadan taga gitarren i handen till ära för de sköna Sennoritas i Sevilla. Han
insvepte sig i sin mantel och styrde sina steg till den fladdrande spiselelden, vid hvilken värdinnan
stod och i en ofantlig panna stekte äggkaka, hvars doft af olja och hvitlök i form af ott tjockt
rökmoln inbjudande framhvirflade ur den öppnade dörren.
José Carreguy var icke så lycklig som hans compadre. Bland de dansande fans det mer än en
ståtlig yngling, som ropade honom vid namn. Det var gamla bekanta från tjurfäktarens barndom,
hvilka legitimerade sig med längesedan glömda historier från Angelos-gatan . . . Carreguy måste fatta
en gitarr, det röda vinet från kullarne kring Sevilla (Sangrado) började forsa fram ur
svinläders-flaskonia, och den forne licentiaten i de fria konsterna erinrade sig de hulda olympiska systranio och
sjöng sina verser så rätt och sinnrikt som någonsin en af Anakreons efterföljare hade gjort.
Slutligen uppsteg månen glödande på himmelen och upplyste floden med sin klara silverblick.
Det ena dansande paret försvann efter det andra; de unga sennoritas insvepte sig i sina capas och
rebozos (mantlar och kapuschonger), och José Carreguy kom till det ställe, där Sancho lugnt hvilade
med hufvudet lutadt mot en mulåsnesadel. Hastigt badade sig den unge fäktaren i den tätt bakom
olivelunden flytande, silverklara Guadalqvivir, smorde sig med olja, frotterade sig dugtigt med den
antika strigilis, för att mildt reta huden och musklerna, gjorde ännu ett språng ned i den ljumma
floden och uppsökte därefter sitt hviloläger.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
