Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den helige Antonius. Af Bartolomé Esteban Murillo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELGALLERI.
91
"Nej, tappre Sancho, och jag vet nu fullkomligt hvad jag behöfver veta," sade Don Guzman.
’’Hvilka färger hafva edra bandrosor T
"Bodt och gult, såsom det höfves en castilian," svarade Herrera.
’"Godt, Sennor Herrera, då skall jag inte fästa röd-gula bandrosor på mitt bröst, utan välja
José Carreguys färger: hvitt och blått . . . Samtliga damerna på den tertulia, som ni med er
kamrat bevistade, hafva bestämt sig för Joses färger . .. För att jag såsom Gobernadore skall kunna
välja en viss färg, måste jag hafva förvissat mig om att den har en säker utsigt att vinna första
priset ... Men huru kan jag bära Sennor Sancho Herreras färger, då han sjelf icke säkert tror sig
om att i morgon afton ännu fortfarande vara Spaniens förste matador ?"
Sancho teg en lång stund. Därpå började han tala med sträft eftertryck.
"Don Guzman, se er om! Här är floden med sina klippiga stränder och dimmiga
ängsmarker; där det hvilande Sevilla ... Vi äro ensamme här — man mot man, matadoren fullt ut lika
mycket värd som grefven. Då ni beslöt att uppsöka mig för intet annat ändamål än att såra min
sjelfkänsla, att förolämpa mig, tänkte ni inte då på, att Sancho Herrera, om han också vore den
erbarmligaste af alla matadorer, i alla fall ändå utan möda skulle kunna sträcka er till marken?
Don Guzman tog några steg tillbaka.
"Åhå, caballero," fortfor matadoren, "ni skall inte undkomma mig, förrän ni gifvit mig
förklaring. Hvad är ändamålet med ert besök? Vill ni väl inbilla mig, att ni inte på egen hand
skulle kunna bestämma er för rödgula eller blåhvita bandrosor? Ut med sanningen!"
"Jo, så är det verkligen ändå, Sennor Sancho!" svarade Don Guzman med dämpad röst.
"Hade ni blott för en melonkärnas vigt mera sjelfförtroende, så skulle jag, vid min skyddspatron,
bära edra färger, om också ingen enda bure dem mer än ni! Jag hatar denne José Carreguy
såsom dödssynd, kätteri och trolleri!"
"Hvad har han då förbrutit mot er?"
"Det är min hemlighet, Sennor! Men jag har ingen fiende, som hotar att blifva mig
farligare än just er compadre! Antingen måste han dö, eller också är det slut med mitt lif!"
"Ehuru de sista orden endast mumlades fram, hade matadoren dock ganska väl uppfattat dem.
"Jag har aldrig hört, att José känner er eller nånsin har sett er . . ." sade han till hälften
för sig sjelf.
rHan måste dö!" ropade Don Guzman med vild, skränande ton. "Och just samma ord skall
ni säga i morgon afton, när Joses ära förkunnas af tusen munnar och ni — den gamle matadoren
— ligger på sadeln och tänker pä, att ni hädanefter skall nödgas betrakta er lärjunge såsom er
herre och mästare .. ."
"Jag är ännu inte gammal," svarade fäktaren med darrande stämma. "Min far lemnade
skrankorna först vid 60 år, och jag räknar ännu ej 40 ... José må ha mera tur än jag, men
han skall inte undanskuffa mig såsom en ärelös .. . Jag behöfver bara säga ett ord åt Rancheros
(cheferna för brödraskapet) på Sierra Morena, så får José Carreguy aldrig mer beträda arenan . . ?
"Hvad ha bönderna i bärgstrakten att göra med tjurfäktningarne, Sennor?" frågade Don
Guzman förundrad.
"Ganska mycket, Alteza! De anskaffa tjurarne och hafva en gammal rättighet att för hvarje
tjur bestämma den matador, som behagar dem. Och vi toreadores och toreros, tjurfäktare till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
