Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anton van Dyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anton van Dyk.
rIl pittore cavalleresco" kallades van Dyk af sina konstnärskamrater under sitt vistande
i Kom, och såsom kavaljeren bland målarne träder han oss äfven till mötes på sitt porträtt i Louvren,
med de manligt sköna dragen, de mörka ögonen, den djärfva vändningen på hufvudet och det
spetsiga skägget, som ingen bland hans samtida, med undantag af hans kunglige gynnare Karl I,
bar så elegant som han, och hvilket lemnar det fina minspelet omkring munnen fullkomligt fritt.
Intet under, att Kubens, fursten bland målarne, i en personlighet sådan som denna fick en bland
sina bästa lärjungar.
Från början var han icke i dennes atelier. Anton van Dyk, son af en välmående köpman
i Antwerpen, Frans van Dyk och hans andra hustru Maria Cuypers, var det sjunde af 12 barn.
Han föddes den 22 Mars 1599 och blef vid 10 års ålder först satt i lära hos Hendrik van Balen.
Men sodan han redan 1618 såsom fri mästare blifvit upptagen i målaregillet, finna vi honom flera
år igenom såsom biträde hos Kubens, han nämnes till och med uttryckligen såsom sådan. Kubens
hade något beherskande i sitt väsen; originel och eldig som han var i sitt uppträdande, tvang han
de yngre konstnärer, som anslöto sig till honom, att obetingadt hängifva sig åt hans stil. Trots all
på hans innersta natur grundad olikhet med mästaren kunde dock äfven van Dyk icke undandraga
sig detta inflytande. Under någon tid föreföllo hans målningar, t. ex. de båda Johannes-figurerna
och "Kristi hudflängning" (i Berliner-museum) blott som ett eko af den rubenska konsten. Men
småningom började äfven andra inflytelser att verka på honom. År 1621 finna vi honom i England,
sysselsatt af Jakob I. Följande året anträdde han en färd till Italien, där ju äfven hans mästare
hade genomlefvat så många fruktbärande år. Van Dyk förärade denne till afsked ett par af sina
egna arbeten, och Kubens blef så glad däröfver, att han skänkte honom en af de skönaste hästarne
i sitt stall.
Först dröjde van Dyk i Venedig, hvars färgrika konst i synnerhet gjorde intryck på honom,
därpå, uppehöll han sig i Kom och framträngde slutligen ända till Sicilien. Det mest glänsande
profstycke af hans konst från den tiden är det stora sittande porträttet af kardinal Bentivoglio i
Palazzo Pitti i Florens, mager, verldsklok och förnäm, snillrik och full af elegans. En längre tid
dröjde han i Genua och afmålade där åtskilliga adliga personer, hvilkas porträtter genom färgens
djupare mättning och formens enkelhet intaga en egendomlig ställning bland alla hans verk.
Sålunda hade konstnären varit borta omkring fem år, rhvarpå han", såsom Joachim von
Sandrart berättar, "med späckad pung åter seglade till AntorP. Han anlände 1628 och såg sig
här genast i en ställning, som anvisade honom första platsen bredvid den store Rubens. Då enke-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0136.html
