Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tizian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄKS-BIOGKAFIER.
21
galleri; den fjärde, Bacchus varseblifvande Ariadne, finnes i Londons nationalgalleri. I midten synes
guden, nedstigande från vagnen för att gripa den sköna qvinnan, som endast låtsar fly. Det
bacchan-tiska följet, hvari den käcka, halfnakna flickan, som slår pä cymbalen, är lika så mästerligt
karakteriserad som den komiskt fryntlige korpulente Silenus, kommer nedåt vägen ifrån en höjd mellan höga trän.
En hafsstrand med byar och dunkla bärg och därtill den lugna blågröna vattenytan bilda bakgrunden.
En mörkblå himmel spänner sig däröfver. De fullaste, mest glödande färgtoner medverka till
färgharmonien, hvilken kulminerar i uttrycket af olympisk glädtighet, Ännu hade ej i något konstverk,
som någonsin förut blifvit måladt, färgeffekten till den grad dominerat, erinrande om musikalisk
harmoni. Af detta element beherskas till och med hela handlingen. Det egentligt dramatiska träder
tillbaka, det ser ut, som om figurerna rörde sig efter takten af en musik. För samma palats i
Ferrara målade Tizian på en skåpdörr enligt Vasaris utsago ren beundransvärdt härlig bröstbild af
Kristus, framstäld i det ögonblick, dä en elak hebré visar honom kejsarens mynt." Vid samma tid
målade han äfven ett porträtt af Ariosto, som han lärde känna i Ferrara. Detta porträtt finnes nu
i Londons nationalgalleri. Skalden är klädd i en drägt af de utsöktaste tyger, smyckad nästan som
en skön dam, med en mångdubbel guldkedja, ja till och med ett armband; men denna utsökta
grannlåt hör till hela företeelsens karakteristik. Bakgrunden består af lagerbuskar. Se vi ej i dessa få
arbeten redan antydda de mångfaldigaste sidor af Tizians storartade konst?
Som en äkta renaissance-konstnär hemtar han sina ämnen ur den antika mytologien, hvilken
för poesien, den bildande konsten och hela föreställningssättet på hans tid, åtminstone inom de
kretsar, där han lefde, hade blifvit lika så förtrogen, som ämnena ur den kristna legenden, hvilken
länge var konstens enda traditionella föremål. Icke det andliga innehållet af de klassiska myterna
vill han framhålla, han vill ej vara en efterapare af de antika mästerverken. Hvad han framställer
är blott den mänskliga personlighetens skönhet i ohöljd, naturlig uppenbarelse. Och just därigenom
visar han sig beslägtad med de gamle, om också i yttre afseende hans rent pittoreska uppfattning
och teknik är skild från deras öfvervägande plastiska. Det mytologiska ämnet är för honom blott
ett namn, nästan en förevändning för att rikta all sin lefnadsfröjd och kraft på skildringen af
mänsklig skönhet, enkannerligen den qvinliga, och ändå är detta mytologiska namn ej ett tomt ljud,
därmed är förknippad en tanke, nämligen den, att förläna åt det, som han med öppna ögon
uppsnappat från naturen, en öfver det verkliga och alldagliga upphöjd tillvaro. Den bekanta nakna
liggande qvinnan, vid hvars fötter den unge lutspelaren sitter (originalet fins i Fitz-Williams museum
1 Cambrigde — en gammal kopia i Dresdenergalleriet) anses för en Venus. Men trots den bevingade
kärleksguden bredvid henne är hon det lika så litet som den där liggande qvinnobilden i Florens,
hvilken tyckes finna nöje i att ligga där ohöljd i hela sin glans, under det tjänarinnorna i bakgrunden
framtaga kläderna ur lådan. Men om också originalet sannolikt torde vara en furstes älskarinna,
— såsom vi här se henne, är hon mer än afbilden af en skön qvinna, det är en apotheos af qvinlig
skönhet i allmänhet, förklarad genom den festligt glada ogrumlade tillvaro, i hvilken hon är
upphöjd. Väl spelar sinligheten sin rol i sådana bilder, men blott såsom det i konsten är berättigadt.
Där fins ingenting af det afsigtliga, raffinerade, på sinlig retelse beräknade, som röjer sig i nyare
franska målningar med likartade ämnen; uppfattningens sköna naivitet bannlyser allt sådant. Och
hvad var väl för konstnären det allegoriska innnehållet i rde tre lifsåldrarne", i den så kallade
"himmelska och jordiska kärleken’’ — af J. Burkhardt riktigt betecknad såsom ’’kärlek och jungfrulig
G "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
