Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tizian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRS-BIOGRAFIER. 2 5
hans angenäma sätt, hans intagande personlighet och i synnerhet hans förmåga att förtrolla hvar
och en, med hvilken han talade. Redan hans bref intyga detta, man behöfver blott läsa-de ord,
med hvilka han sänder sin rMagdalena* till Gonzaga. Han säger rent ut, att han visste med
sis:, det hand och pensel stannat långt efter de stora idéer, som lefde i hans själ. .vSkänk mig
emellertid Er förlåtelse," tillägger han, roch för att jag lättare må erhålla den, har Magdalena
lofvat mig, att med sina öfver bröstet korslagda händer bedja Er därom och begära det af Er såsom
en nåd/* År 1530 kallades Tizian till kejsar Karl Y:s hofläger i Bologna, och hos denne kom han
snart i stor gunst så väl genom sin konst som sin personlighet. Ett säkert bevis därpå är Tizians
utnämning till riddare af gyllene sporren och till grefve af det lateranska palatset. Ingenting är
ärofullare än diplomet däröfver, hvilket kallar honom "värt sekels Apelles" och åberopar sig så väl
på hans öfriga utmärkta dygder och själsgäfvor som på hans sällsynta konst att måla taflor. Mängen
ynnest och mången hög belöning förlänades honom dessutom af Karl V, ehuru Tizian ofta mötte
svårigheter vid utfäendet af de beviljade summorna och af sådan orsak nödgades skrifva upprepade
bref både till kejsaren och till Filip II.
En kallelse frän kardinal Farneso förde honom 1546 till Rom. Han fick en bostad i
Belvedere och erhöll i uppdrag att måla påfven Paul IILs porträtt. Han beundrade den "eviga stadens"
minnesmärken och Rafaels arbeten samt umgicks personligen med Michelangelo. På återvägen besökte
han Florens och häpnade öfver de därvarande konstverken. Men det intryck, han mottog, var för
hans egen konstnärliga uppfattning ingalunda bestämmande, liksom det öfverhufvud är betecknande
för honom, att han, en gång inkommen på sin bana, knappast haft några flera utvecklingsstadier
att genomlöpa och inga konstnärliga metamorfoser att undergå. Han målade på senare tiden ej
mer så fint detaljeradt som på "skattepenningens" tid, och det gick numera, såsom naturligt är
vid en företrädesvis pittoresk riktning, mera ut på bred, djärfvare behandling. Men i grunden
förblef hans konst alltid densamma.
Ehuru Tizian trädde i förbindelse med så många stora och mäktiga män, så visste han dock
alltid att bevara sitt oberoende gentemot dem, och karakteristiskt är, att äfven de mest lysande
anbud icke kunde locka honom bort frän Venedig, hvilket för honom blifvit ett verkligt fädernesland.
Fri stod han gentemot furstarne såsom medborgare i sin republik, och till denna harmoni, som Tizian
röjde i sitt personliga väsen såväl som i sin skapande verksamhet, hörde äfven friheten och
sjelf-ständigheten af hans yttre ställning. I likhet med Rubens förde han i Venedig, ett förnämt, verkligt
furstligt lif. Huruvida Tizian i en tidigare period varit gift, kan ej fullt utredas. Uttrycken i ett
dokument, som talar om Tizians förbindelse med en Donna Cecilia, äro ej tillräckligt tydliga. Deras
son var Pomponio Vecellio, som egnade sig åt det andliga ståndet och väl genom fadrens bemedling
erhöll indrägtiga prebenden, men förde en osedlig och slösaktig vandel. Dessutom hade Tizian ännu
en son, Orazio, som blef målare och stod såsom biträde vid fadrens sida, samt de båda döttrarne,
som redan nämnts.
Äfven Tizians bror Francesco Vecellio var målare. Tizians boning i Venedig \^g i norra
delen af staden, fjärran från det stora bullrande affärslifvet, med utsigt öfver ön Murano och Alpernas
aflägsna toppar. Här var skådeplatsen för hans till utomordentlig produktion stegrade verksamhet
och tillika för ett’sällskapligt umgänge fullt af behag, intelligens och skönhet, såsom vanligt under
renaissanceperioden. Två litterära och konstnärliga ryktbarheter hörde till Tizians förtroliga um-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
