Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michelagniolo Buonarotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
BUOXAROTTI.
icke in honom?" — "Jag ber om förlåtelse," svarade hofmännen, vänd till konstnären, "jag har
uttrycklig order att ej mottaga er och måste verkställa påfvens befallning, utan att känna hans
bevekelsegrunder."
Michelagniolo var emellertid icke den man, som höll till godo med slikt. Han vände sig
om, gick hem och skref följande biljett till påfven: ’’Helige fader! jag har denna morgon på er
befallning blifvit utvist ur palatset. När ni framdeles behöfver mig, får ni söka mig annorstädes än i
Rom." Sedan han afskickat denna skrifvelse och uppdragit åt en af sina arbetare att ordna hans
enskilda angelägenheter, red han bort och stannade ej, förr än han var på florentinskt område.
Här blef han upphunnen af några personer, som påfven hals öfver hufvud skickat efter
honom, för att, i nödfall rentaf med våld, föra honom tillbaka till Rom. Men Michelagniolo var
florentinsk borgare, han var nu på egen mark och förklarade, att han skulle låta nedhugga dem, om
de vågade röra vid honom. Endast genom böner lyckades de erhålla ett skriftligt bevis af honom,
hvari han intygade, att de gjort allt möjligt, för att förmå honom vända tillbaka.
Till Florens, där Michelagniolo strax fick full sysselsättning i republikens tjänst, kom det nu bud
pä bud frän påfven, för att öfvertala regeringen att sända konstnären till Rom. Man ville ogärna
tvinga Michelagniolo; men då påfven var enträgen, lät republikens dåvarande öfverhufvud, Sonderini,
kalla mälaren inför sig. "Du uppträder mot påfven," sade han, "på ett sätt, som sjelfva kungen
af Frankrike icke skulle våga. Men nu måste det blifva slut på detta; ty vi kunna icke för din
skull börja ett krig med påfven och sätta statens välfärd på spel. Bered dig därför på att fara till
Rom." — Under dessa omständigheter tänkte Michelagniolo på att flykta till Constantinopel, dit han
var inbjuden af turkiske sultanen, för att bygga en bro från Stambul till Pera. Men då emellertid
nya bref ankommo från påfven, som då var på ett krigståg i Bologna, med heliga löften, att
Michelagniolo skulle blifva väl mottagen, och då Sonderini dessutom gaf honom värdigheten af gesandt
tillika med säker lejd, så uppgaf han denna plan och for till påfven i Bologna.
Julius II satt just till bords i residenset, då mälaren anmäldes och insläptes; vid åsynen
af den motspänstige konstnären kunde påfven, trots alla goda föresatser, ändå icke klifva sin vrede.
"Du har låtit oss vänta så länge, att vi sjelfva måste komma dig till mötes pä halfva vägen,
"ropade han uppbrusande. Michelagniolo nedböjde sig på sitt ena knä och ursäktade sig så godt han
kunde. Påfven blickade mörkt ned framför sig och gaf intet svar. En af de närvarande förnäma
andliga herrarne ville taga konstnären i försvar. vHans helighet," menade han, "borde icke taga
Michelagniolos fel så illa; han vore ju en obildad människa, och i allt, som icke omedelbart anginge
konsten, viste han, liksom alla andra af hans stånd, blott föga, huru han skulle bete sig; de vore
alla lika goda i det hänseendet." Men nu vände sig Julius ursinnig mot den opåkallade försvararen.
"Du vågar," ropade han högt, "att säga denne man saker, som jag sjelf ej skulle tillåtit mig att
säga honom. Du är sjelf en människa utan uppfostran, det är du, som icke vet, hvad du har att
göra, icke han! Bort från mina ögon!" och den stackars herrn, som stod där liksom slagen af åskan,
fördes af tjänarne ut ur salen. Därmed var påfvens vrede förbi, nådigt vinkade han Michelagniolo
till sig och gaf honom förlåtelse.
Konstnären fick strax i uppdrag att utföra en kolossal bronsbild af påfven. 116 månader
arbetade han på detta konstverk, hvilket uppstäldes till prydnad för fasaden på Bolognas hufvudkyrka;
i senare tider förstördes det, och materialet omstöptes till kanoner. — Då Bramante, Michelagniolos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
