Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michelagniolo Buonarotti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K0x\STNÄKS-B10GKAFIER.
41
och säkerhet i utförandet höra till de utmärkande dragen i hans konstnärsskap. I hans arbeten som
arkitekt är stilen mindre ren och klanderfri, den förderfvade smak, som fått namnet Rococo och
som längre fram på femtonhundratalet allmänt gjorde sig gällande, icke minst på arkitekturens
område, spåras äfven i Michelagniolos byggnader, men ser man bort från detaljen, så äro dessa dock
icke mindre beundransvärda än hans målningar och bildhuggerier.
Kedan längesedan hade Michelagniolo både i Florens och Rom utfört arkitektoniska verk,
som skulie varit tillräckliga att tillförsäkra honom namn af en stor arkitekt, då man i hans 72:dra
år uppstälde för honom ett arkitektoniskt problem, som endast hans jättestora snille förmådde lösa.
Det var uppförandet af Peterskyrkans kupol, ett arbete, som tillföll honom, då han år 1546
efter arkitekten San Gallos död blef anstäld som kyrkans byggmästare. Och liksom om naturen i
denne man velat visa sin outtömlighet, gaf den honom, hvilken redan som målare och bildhuggare
hade åstadkommit det högsta, lif och kraft nog att äfven på arkitekturens område utföra ett
underverk. Med en diameter af 150 fot invändigt är Peterskyrkans kupol ännu i dag den största
murade kupol i verlden. Riktigt fulländad blef den först 10 år efter Michelagniolos död; men då
den store konstnären 89 år gammal kallades bort från sitt bragdrika lif, var det i storlek som i
skönhet lika beundransvärda verket ändå så vidt färdigt, att han kunde se den himmelssträfvande
byggnaden från sitt dödsläger.
Michelagniolo var aldrig gift. Han hade en stark böjelse för melankoli och ensamhet. "Jag
har inga vänner, behöfver inga och vill inga hafva," skref han i sina unga år från Rom till
hemmet. Att han någonsin i sitt lif verkligen älskat, är åtminstone tvifvelaktigt. Hans sonetter bevisa
härvid ingenting, ty när han i dessa inspirerad besjunger den älskade, så är denna icke ett jordiskt,
qvinligt väsen, utan det ideal, som strålade i hans inre.
Så gick han länge ensam utan någon verklig vän sin väg genom lifvet, då han redan vid
ålderdomens tröskel lärde känna Vittoria Colonna, dotter till Fabrizio Colonna och enka efter
markisen af Pescara. Hon hade stor själsfrändskap med Michelagniolo. Liksom han var hon en stor
och ädel karakter, liksom han hade hon genomgått lidandets skola och hade därför äfven hon
kommit till denna milda resignation, denna högsinta förnöjsamhet, som icke fordrar något annat af
lifvet än det som kan höja och förädla anden. Då Michelagniolo och Vittoria år 1537
sammanträffade i Rom, stod hon i sitt 48:de år och Michelagniolo i sitt 64:dje. Ett af de sällsyntaste
förhållanden, uteslutande grundadt på ömsesidig högaktning och gemensam hängifvenhet åt de högsta
intressen, uppstod nu mellan dem och skänkte dem ända till Vittorias död njutningen af en ren
vänskap och ett sympatetiskt tankeutbyte. Hon älskade det höga och i synnerhet den religiösa
konsten och timtals kunde hon åskåda sin väldige vän i hans verkstad och tala med honom om de
högsta föremål. En fläkt af samma storartade egendomlighet, som röjer sig i Michelagniolos
arbeten, hvilar äfven öfver detta sköna förhållande. Michelagniolo kände sig genom denna beröring med
en likstämmig själ innerligt lycklig, ja liksom nyfödd. Hans dikter vittna därom, men tillika äfven
om den öfver allt sinligt upphöjda renheten i deras förhållande. Först i den sång, som på ett
rörande sätt beklagar hennes död, omnämner han hennes kroppsliga skönhet; och mest betecknande
är väl det yttrande, som han längre fram fälde till en förtrogen lärjunge, att ingenting grämde
honom så mycket som att han, då han såg Vittoria i likkistan, blott kyst hennes hand och icke
pannan och ansigtet tillika.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
