Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonardo da Vinci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leonardo da Yinci.
Det 15:de århundradets hela konstverksamhet bär prägeln af ett oroligt sökande. Allt hvad
den åstadkommit, det goda såväl som det dåliga, vittnar om en lössläpt individualitet, det rätta
kännetecknet på renaissancen. Att afsluta allt detta sökande och sträfvande, att i sig förena de
skilda riktningarne af det nya andelifvet, att föra renaissancens begynnelser till ett bestämdt mål
och börja dess fulla blomstringstid, därtill var Leonardo da Vinci kallad, en af de underbaraste
människor, som någonsin lefvat, och obetingadt den störste konstnärsanden i 15:de århundradet.
Han var för sitt tidehvarfs konst hvad Lessing var för det 18:de århundradets tyska litteratur, på
samma gång skapare och mönsterbild af regeln, den siste kämpen, hvilken med i offerdöden
bristande blick såg den glänsande segern vunnen.
Leonardo föddes år 1452 i Vinci, ett litet befästadt slott i Arnodalen, hörande till staden
Florens’ område. Han var naturlig son till en notarie vid florentinska regeringen, Piero, som
redan i hans tidigare år legitimerade honom. Leonardo visade från sin första ungdom en ovanlig
lust för de mest olikartade studier: matematik, teckning, poesi, musik m. m. Allt omfattade han med
samma ifver; men tillika visade han en märkvärdig ostadighet i sina böjelser, och pä samma gång
som han förvånade sina lärare genom den lätthet, hvarmed han satte sig in i de svåraste saker,
bragte han dem till förtviflan genom den energi, hvarmed han plötsligt kunde afbryta ett studium,
för att kasta sig in på ett helt annat. Men midt under den feberaktiga ifver, hvarmed Leonardo
klappade på alla vetandets dörrar, kunde man dock lätt förmärka hos honom en särskild förkärlek för den
bildande konstens olika grenar, och hans fader beslöt ändtligen, sedan han länge uppmärksamt studerat
sin sons anlag, att anförtro honom åt konstnären Verocchios ledning. Andrea del Verocchio (1432—
1488) var guldsmed, målare och bildhuggare, i synnerhet berömd i sistnämnda egenskap, och den
i Venedig på torget S:t Giovanni e Paolo stående ryttarstatyn af fältherren Bartolomeo Colleoni är
hans hufvudarbete. Riktigheten och skärpan i hans konstnärliga blick hade förvärfvat honom
binamnet Verocchio, Sanningsögat eller Skarpblicken. Då Verocchio hade genomsett de honom
förelagda första konstförsöken af Leonardo, insåg han nogsamt, att det hos den unge mannen låg frön
fördolda, som lofvade en stor framtid, och han betänkte sig därför icke på att upptaga honom i sin
atelier, hvarest Leonardo bland andra elever gjorde bekantskap med Pietro Vanucci, kallad Pietro
Perugino, som sedermera blef Rafaels lärare och till hvilken Leonardo i synnerhet slöt sig,
medan han var hos Verocchio.
Då Leonardo hade arbetat här någon tid, ansåg mästaren honom skicklig nog att kunna
begagnas som biträde och anförtrodde honom bland annat utförandet af en ängel på en tafla före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
