- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
14

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälbössorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

30-talet sent en höst som gubben fick ett brev från
Åbo att en gammal släkting till honom hade dött
och lämnat honom 20,000 riksdaler i arv. Det var
bara att hämta pengarna. Ja, gubben reste ned till
Stockholm och for över till Åbo med en finnskuta,
fick sina pengar och skulle ge sig i väg hem. Men
det var sent på hösten och vädret var stormigt och
regnigt och seglationen var på upphällningen för året.
Till slut fick han tag i två karar som låg med en
fisksump i ån och sålde strömming. Otrevliga såg
dom ut och svenska talte dom dåligt, men hur gubben
mixtrade och kaskade med dom så gick dom in på
att segla honom över till Stockholm, för de kunde
ju lika gärna sälja strömmingen där, och hundra
riksdaler skulle far betala. Han var som jag — han
lät pengarna rulla — och hundra riksdaler var mycket
på den tiden.

Men farsgubben hade väl varit litet oförsiktig i
sitt tal och många kaskar hade han väl också fått
i sig, så det hade slunkit ur honom att han hade
20,000 riksdaler i plånboken. När de seglat ett par
dar och var ute på Ålands hav, började finnarna gå
för sig själva och viska med varandra och en dag
kom han på dom med att de satt inne i kajutan och
laddade sina sälbössor. Far såg det tydligt en gång
då han stod till rors och kajutdörren slängde opp
vid en överhalning.

Inte var det väder att skjuta säl, så det var nog
annat villebråd de ville åt. Nu var far min en riktig
jätte, den starkaste i hela denna skärgården, så han
höll att ta i, men de var ju två och med bössor
till, så han började undra på, hur han skulle komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free