- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
38

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundrafemåring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älskvärde och mycket impulsive värd — han kunde
ibland vara som eld i en raketkista — föreslog genast
att vi skulle göra ett besök hos gumman och inom
några minuter sutto vi i en släde väl ombonade till
skydd mot den ganska intensiva februarikylan.

Jag skall alltid minnas denna färd. Ju närmare vi
kommo vårt mål, fylldes min adertonåriga själ av
något, som liknade fruktan. I varje fall var det en
stark reaktion inför något, som påminde om dödens
majestät, fast föremålet för vårt besök levde, ehuru
på gränsen till dödsriket. Det var mycket snö och
talrika harspår korsade varandra. Den känsla av liv
dessa spår ingåvo mig, stärkte i ännu högre grad min
obestämda fruktan för mötet med den gamla. Jag
anförtrodde denna tanke åt farbror Max. Han förstod
den helt och hållet. Men hans starka sinne för humor
kunde ej förneka sig.

— Och ännu mera liv verkar det, om du föreställer
dig, att det icke är många harar, som gjort alla
dessa spår, utan en enda hare, men en vansinnig!

Bortblåst var för ett ögonblick all tanke på dödens
majestät, ty min fantasi hade fullt upp med att sätta
sig in i en vansinnig hares sätt att uppträda. I förstun
till den lilla torpstuga, där 105-åringen låg och
väntade på döden, kom ångestkänslan tillbaka en sekund,
men försvann, då jag stigit över tröskeln och befann
mig framför den gamlas säng.

Där låg hon, liten och hoptorkad, men med ett
barns rosiga kinder, och ett uttryck av sublimt lugn
över dragen. Örngottet, lakanet, hennes ansikte och
de få hårtestarna bildade en harmoni i vitt, ljusgult
och skärt. En obeskrivlig renhet, jag skulle vilja säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free