Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hundkojan var tom — var var Fille? Var han död
kanske?
Förstudörren stod öppen. David Enblom steg in och
knackade på köksdörren.
Ingen svarade. David tog i låset. Dörren var stängd.
Han gick ut och tittade in genom köksfönstret. Ett
rött ungt förskrämt flickansikte stirrade emot honom
mellan pelargonierna. David gick in i förstugan igen
och ruskade i dörrlåset.
— Varför öppnar ni inte?
— Vem är det? sade en karlröst. Mari är inte
hemma!
Aj aj! tänkte David. — Öppna bara och det genast!
ropade han.
Det svarades inte på en lång stund, men slutligen
lyftes haspen av och dörren öppnades försiktigt. En
lång karl stod innanför tröskeln med en yxa i handen
och bakom honom stod den unga flicka han nyss
sett i fönstret. Nu kände han igen henne. Det var ju
Augusta, hans dotter, den andra i ordningen. Underligt
att hon inte kände igen honom och hon var ändå över
tio år, då han reste hemifrån sist. Men i samma
ögonblick kom han ihåg sitt långa skägg och begrep
schäsen. Han hade bara haft mustascher på den tiden.
— Vad är ni för en? upprepade karlen hotande.
David Enblom svarade inte genast. Han betraktade
envist sin dotter, som stod bakom mannen med yxan,
höll sig i hans rock tittade fram bredvid hans axel.
Hennes hår var i oordning, livstycket var uppknäppt
och ansiktet blossande rött.
— Känner du inte igen far din, jänta?
— Å herre jesses, pappa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
