Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Paradisäpplena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PARADISÄPPLENA.
Om någon i dag skulle bjuda mig på paradisäpplen,
tror jag att jag med avsky skulle tillbakavisa dessa
frukter även som syltade i form av sallad. Tiderna
och smaken förändras och man blir gourmet — det
kan inte undvikas. Ty för 35 år sedan ansåg jag dem
som en utsökt läckerhet till och med som omogna,
särskilt om jag själv fick plocka dem i
järnvägsplanteringen i den stad, där jag grundlade min nuvarande
lärdom. Ty skördandet av äpplena var på detta
fridlysta område förenat med allvarlig fara och äventyrets
spänning måtte ha förlänat dem mera sötma än de
verkligen äga.
Jag vet numera icke om det var Pyrus
prunifolia eller Pyrus baccata som frodades under
polisens tillsyn i den vackra parken. Ty frukterna av
dessa båda arter — vilka pryda min ägande gård i
Grisslehamn — äro så fruktansvärt sura, att de endast
övertrumfas av den min, med vilken min
matematiklärare betraktade mig då jag kom fram till svarta
tavlan. Men för mitt minne motsvara de sitt vackra
namn. De voro de ljuvligaste i lustgården.
Alltnog! Då hösten kommit med för brottsliga
expeditioner gynnsamt mörka kvällar, då äpplena voro
genomskinliga som astrakaner, eller rättare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0082.html
