Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paradisäpplena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resultatet blev lindrigt för oss: B i seder, ty
konstaplarna hade bett för oss och försäkrade sig ha
uppfattat det hela bara som ett lustigt, ehuru olagligt
skämt. Då vi efter ett allvarligt förmaningstal av rektor
tillätos avlägsna oss och stängt dörren bakom oss,
brast ett »outsläckeligt» homeriskt skratt löst i
lärarrummet. Vi hörde länge hur det skakade i fönster
och dörrar därinne, ty vi gjorde oss icke bråttom in i
klassen.
På kvällen kom en konstapel hem till min kamrat
med mannekängen. Men han ville inte ha den. — Ni
kan ju ge den åt era barn eller sälja den, sade han.
Vilket inbringade honom en tacksam och djup
bugning av den naiva budbäraren.
Men jag hemsökte aldrig mera järnvägsparken för
att plocka paradisäpplen. Kamraten hade aldrig tyckt
om dem, ty sådana användes aldrig i hans familj, vilken
saknade varje tillstymmelse till goûtdebourgeois.
Det var synd att han dog, för övrigt. Hade han fått
bli skådespelare, hade han levat än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
