Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chemin des Dames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ypperligt vitt vin, dammig flaska, d’avant la
guerre! och efteråt kaffe med en triple sec för gudar
och gudinnor.
Vi skiljas med saknad från madame Coëtte och
fortsätta resan, sedan vi fått veta àtt byn hette Moulins,
ty det hade funnits en kvarn vid bäcken som rinner
förbi, en biflod till Aisne. Dessutom fingo vi goda
desseiner om vägen ut till stora landsvägen, rue
nationale. Kanske skulle vi ändå kunna hinna, om inte till
Lille, så åtminstone till Cambrai, som var nog helt att
kunna ligga i över en natt.
Vi närma oss slutet på det som kallas Chemin
des Dames. Och här vid vägen till Laon finns knappt
sten på sten kvar. Vi fara igenom ett landskap av
stubbar, skyttegravar, taggtråd och väldiga
kyrkogårdar. Här och där står en tank i terrängen och
andra underliga krigsmaskiner rosta till skrot i diken
och tranchéer.
Det börjar bli afton, då vi uppför en vacker
serpentinväg slingra in i det tämligen oskadade Laon.
Vi fortsatte utan att stanna, men blevo snart
uppehållna, då vi på vägen hittade en avsvimmad gammal
man, som forslades tillbaka till staden, där han
avlämnades på ett lasarett. Det där tog tid. Och efter
några kilometers forcerad fart på en knagglig gammal
romarväg inträffade vår enda allvarliga panne, som
höll oss inneslutna i La Fère några dagar.
Vi började längta efter en hel stad med dess
komfort och andra behag.
Och vi voro trötta på kyrkogårdar. Vi funno det
vi sökte i Lille. Men det blir en annan berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
