- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
118

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den 14 Juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men jag måste hem, vi måste hem båda! Kan
ni inte skaffa någon annan vehikel, exempelvis en
vanlig skjutkärra, vad som helst för resten?

Rémy skrattade. — Vill ni verkligen åka hem i
skjutkärra, skall jag skaffa en och själv skjuta hem er.

— Men vi bo ända nere i Quartier Latin!

— Spelar ingen roll! Det skall bli mig en ära att
skjutsa hem två sådana kamrater i en kålkärra!

Han försvann igen och kom om några ögonblick
tillbaka med en av dessa avlånga kärror utan sidoskydd
med de två hjulen mittpå, vilkas botten består av en
enkel träram överspänd med presenning. De användas
i Hallarna att köra kålhuvuden och andra grönsaker på.

— Men det blir ett satans liv på gatan när vi komma
med det här ekipaget, försäkrade Rémy.

— Gör ingenting! Huvudsaken är att vi få vila!

Av den hygglige värden, som inom parentes gjort
sig en god recett under natten, fingo vi köpa massor
av Caporalpaket — trots ransoneringen — och efter
ett sista glas vin med honom Och Rémy placerade
vi oss under de förbipasserandes högljudda gillande
bredvid varandra på kärran. Vi försökte somna men
skrik och skratt bakom oss och på sidorna vittnade
att intresset för vår hemfärd var stort och allmänt.
Vi voro nämligen iförda oklanderligt eleganta
kostymer. Man tog oss tydligen för ett par herrar som
festat litet för mycket och voro oförmögna att ta sig
hem på egen hand. Vi tände var sin cigarrett och åhörde
med jämnmod de mycket ogenerade anmärkningarna
och kvickheterna som haglade över oss. Men
folkströmmen som eskorterade oss växte. Slutligen
började massan sjunga. Vi utdelade av tacksamhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free