Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En midsommardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl inte kan bli nån heller mer — å när kära mor
också har bett Gud att han skulle vända eran doters
sinnelag te mej — —
Andersson tog av hatten och torkade sin svettiga
panna.
— å när Gud har hört kära mors böner — — å
dä ena mä dä andra — å —
Ett våldsamt surrande bröt genom tystnaden.
— Kors, bina svärmar! Nu ä dä inte tid å höra
på Anderssons stollatyg, skrek häradsdomarn. Sitt stilla,
karl, ropade han, då predikanten började fäkta i luften
med sin hatt.
Svärmen flög fram och tillbaka några gånger, höjde
och sänkte sig. Andersson kallsvettades, ty ibland voro
de båda männen mitt inne i det surrande molnet.
Häradsdomaren ryckte ifrån Andersson hatten, med
vilken han slog omkring sig.
— Sitt still, dumbom, å rör inte ett finger å hör
va ja säjer! Om Gud vill att han ska bli stucken,
så hjälper ingen hatt. Dä dålit mä tron, din jäkla
matfriare!
Och nu hände det som skulle hända, orsaken att
denna enkla berättelse blev skriven.
På ett ögonblick försvann Anderssons skönlockiga
hår och blomstrande ansikte under svärmens massa.
Ty visen hade med god urskillning valt den benådades
kalufs till residens.
— Om du nu rör dej, kan du va dödens
lammunge, dä förstår du själv, sade häradsdomarn. Utan
sitt bara still, mens ja tar in bina. A dä tar lite
tid. Blinka inte å rör inte på mun! A skälv inte,
Andersson, han har ju Gud mä sej. Å rör dej inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
