Hemspånad och taggtråd / 215 (1944) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsorginal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro berömda för täthet och i övrigt gott arbete.
Han gjorde också helgdagsstövlar och förstod att lägga
i knarrläder bättre än någon annan mellan Landsort
och Söderarm. Han var
välkänd i hela skärgården och
när han seglade förbi i sin
grönmålade finnbåt, sade till
och med barnen: — Titta, där
kommer skomakarn!

Men alla undrade över att
Carlsson kunde reda sig själv,
ty han hade ett svårt lyte.
Han hade en gång i sin
ungdom tröttnat på skomakeriet
och tagit hyra på ett
skonertskepp från Väddön. En
stormnatt rakade en rå ned och
krossade hans högra ben. Han
kom på lasarett i Riga och
ville icke låta amputera benet. Nu gick han med krycka
under högra armen, med resterna av benet slingrade
om kryckan, och med käpp i vänster hand. Men han
hoppade omkring som en tätting, särskilt då han fått
några glas i pälsen, gick i båt och ur båt som vilken
jungman som helst och seglade som om han varit
barnfödd med rorkult i näven.

Det var icke nog med att han var skomakare och
seglare. Han var uppfinnare också, och den egenskapen
hade han ärvt efter sin far, som varit skeppstimmerman
och använt sina sista 20 år på att uppfinna ett
perpetuum mobile. Nu är det vanligt, att i avlägsna trakter
av skärgården likaväl som inne i landet ensamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>