Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsorginal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farfarskäppen, men du ska slippa, din dåre — ja, titta
på fästemannen, du Lotta — tycker du inte dä ä en
karl å va gift mä?
En glimt, en farlig blixt av hat glödde en bråkdel
av en sekund i Lottas gamla ögon. Och så sade hon:
— I karltosingar blir aldrig bättre, om I så blir
hundra år!
— Blir I bättre då, käringar? Naij, I har samma
sinnelag! Va säjer du, Fia, så syster min du ä?
— Ja säjer, att I ä ena ledingar, I karar! å kan du
inte ge Carlsson en sup, när du sir att han har nära
på lüngflammation, sir du inte att han skälver som
ett löv?
— Naij, så jäven ja ger skobekarn nån sup! Men
sjöpälsen kan han ju få låna, för ja vill ingen syndares
död. Riv å dej lumpen, skobekare, å sitt inte å glo på
Lotta, för då ska du få för gammal ost!
Skomakaren skakade. — Har du inte ett par byxer
åt mej — å ett par pjäxer? För ja tror att ja blir
sjuk — —
— Dä ä faen, va en ska ha besvär för tockna där!
sade Österman, reste sig sävligt och gick ut i förstun.
Där svor han en stund för sig själv innan han gick
uppför vindstrappan för att hämta persedlarna.
Plötsligt — snabbt som en ung flicka — sprang
Lotta fram till matskåpet och tog fram ett lerkrus.
— Si här, Carlsson, ta sej en ordentlig å ta en till
ovanpå! Men jestanes anåda den som säjer nåt åt
Österman!
— Skål å tack, Lotta, sade Carlsson. Dä här ä
just som livräddning!
Och han kolkade några djupa tag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
