Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Usch, vad det är långsamt och odrägligt,
ingen har med lillan tid.
Varje fråga kommer ju olägligt
for de storas bråk och strid.
Tacka vet jag förr, då farmor levde,
bästa vän hon var för tösen lill,
blid hon satt i vävstoln sin opch vävde
gnolande sin lilla visa till.
Sagor kunde hon som ingen ann beräötta
precis som om det verkligt var.
Hennes händer vänligt lätta
genom lillans ljusa lockar far.
Ensam är så rysligt svårt att leka,
dockan har jag riktigt ledsnat på,
katten rivs, så honom törs jag inte smeka. –
Hur skall i kväll jag något roligt hitta på.
Men se, – vad är det som jag här på bordet hittar,
ett par glasögon, farmots, tror jag visst.
Håller upp glasögone framför sig.
det känns precis som om hon själv ur glasen tittar,
nu vet jag, vad som ajg leka skall till sist.
Jag sätter glasögonen på lilla näsan,
nu är jag farmor, kan ni väl förstå.
Om ni ä snälla barn, få ni bli med på resan.
Sitt bara still, hör noga på.
Men än är inte farmor riktigt färdig,
först måste hon ha en schalett,
då först är lillan gammal, grå och värdig,
då är hon farmor rätt och slätt.</poemZ>
Går till spinnrocken, lyfter fram den litet, tar
halsduken på sig, sätter sig vid spinnrocken. Så lägger hon
händerna i kors framför sig på gamla gummans sätt och
läser långsamt liksom en gammal gumma:
<poem>Hå, hå ja men, – nog blir man gammal, kära vänner,
och gikten sätter sta sen kylan kom,
på nytt han är på väg jag i min axel känner,
hjärtvärmarn får jag lidna om.
Men sitta fåfäng är ej gummans vana,
då lär man ont och stygga tankar får,
jag tar min spinnrock fram, ni kan ej ana
hur tiden lätt vid spinnrockshjulet går.
Så ta vi väl en visa medan rocken surrar
och linet blir till tråd, som tunn och fin
varv efter varv kring rullen snurrar,
men det var sant, – hur var nu melodin?
 |
1.
"Spinn, spinn! Sinn dotter min!
Morgon kommer friar’n din."
Dottern spann och tåren rann,
aldrig kom den friar’n fram.
2.
Ungmön vid sländan satt
sorgsen både dag och natt,
fjärran hördes bäckens språng,
vindens sus och trastens sång.
3.
Träd föras, träd hämtas,
int’ jag föres, int’ jag hämtas,
tiden flyger, året går,
aldrig får jag man i år.
4.
"Spinn, spinn! Spinn dotter min!
Morgon kommer friar’n din."
Dottern spann och tåren rann,
aldrig kom den friar’n fram.
Så därja. Nu är kronan tömder
och tråden handduk eller lakan ger.
Och sist – blir gamla gumman glömder
och spinnrockshjulet snurrar aldrig mer.
Nej, – blir man glömd, jag vill ej farmor vara,
blir man så stygg, när man blir stor,
fy, fy, det kan ej verkligt vara,
vad lillan sade nyss, hon själv ej tror.
Skall gamla farmor hela livet sträva,
och fostra barn för livet ut,
skall dag och natt hon stoppa, sy och väva
för att som lön därför bli glömd till slut?
Då vill ajg hellre hela livet liten vara,
än gammal farmor, bortglömd, böjd och grå.
Dröjande, eftertänksamt.
Men kanske bäst ändå att sina löften spara,
ty – ingen vet – till slut – – hur det kan gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
