Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Drömbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
Min blick jag häftade på hafvets yta
Och såg en genomskinlig våg mot stranden
Med himlen i sin famn så stilla flyta,
Men ack, dess spegel gick i kras mot sanden.
Och på de klara stjernorna jag tänkte, Som nyss förut
på spegelns botten brunnit, Men ingen i de brustna
stycken blänkte, De hade alla derifrån försvunnit.
En våg är menskohjertat ock: men brister Dess sköra
spegel, springer den i stycken, Det ej ändå sin sköna
himmel mister, Ej alla sina forna stjernesmycken.
Förr i en enda bild det himlen gifvit, Men nu i tusen,
om också ej alla Af samma klarhet som den första
blifvit: Ett stilla vanvett brukar man det kalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
