Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Drömbilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
IX.
Ett hjerta! Hvad jag fordrar är så ringa, Och dock
man äfven detta mig förmenar. Min röst skall utan
gensvar här förklinga, Jag får förtro mig blott åt
kalla stenar.
När qvällen stjelpte på sin fylda kanna Och daggen
rann i alla blomsterskålar, När, som en solitär,
på vesterns panna Den klara solen sköt en ring af
strålar:
Då drog en fångknekt bort de tunga reglar, (Han kom
att pröfva häktets gallerskärmar): Ett hjerta! var
min bön; men karlen sneglar Försmädligt, mumlande:
))den narren svärmar!))
Rätt så: men om i dörren till ditt möte Din maka
vinkar, och, som du dig närmar, Med varma kinder
flyger i ditt sköte, Så slut din famn: hon är en narr:
hon svärmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
