Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Slutsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
SLUTSANG.
Hör, hur hon skriker, vårens unga lärka, Än lika
tokig, yr och älskansvärd; Men vi ha brådtom, och på
hennes färd Och kärleksyrsel vi så föga märka,
Fritt må hon än på barn och* qvinnor verka, Men
fåfängt slösar hon sin sångargärd På män, som vid en
symfoni af svärd Behöfva sina dufna sinnen stärka!
Gack äfven du, min lyra, till en vrå! Du är för
vek för tiderna också, Då rätta skalden sjunger ur
kanoner.
Ja, stode en Homerus upp och qvad En ny, en
oförgänglig Iliad, Han finge vika för trumpetens
toner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
