Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Likväl var det bästa gömdt till slut, Då genom porten
man förde ut Två bårar, en i sänder: Ett tåg, som,
hvar det skred framåt, Blef helsadt med en dämpad
gråt Och med sammanknäppta händer.
På hvarje bår en kista stod,
Bevakad af främmande spetsar och lod?
De nye herrar i huset,
I téten det svenska baneret gick,
Som knektarne hvarje ögonblick
Begabbade under ruset.
Det grämde en båtkarl, der han for; Han stått sina
prof, och vid sitt ror Han stångats mot storm och
hagel; Men nu, nu vardt det honom för svårt Och han
grep om rodret, han grep så hårdt,, Att blodet sprack
ut under nagel.
Och tåget det skred, och skred igen; Der stod en smed
vid sin ässja än Och såg de befransade kistor, Och
hvad han tänkte vet icke jag, Men släggan klingade,
slag på slag, Och der fräste en sky af gnistor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
