Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den öfvergifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Men rycker en flägt i din halsduk mildt, Ej blyg
eller ovan alls, Du menar det är den sjömanspilt,
Som smeker din hvita hals,
Och sjunger så qvällens fogel på qvist, Helt underligt
blir ditt sinn1, Du tror det är hans röst för visst,
Som lockar i dunklet in.
Men faller blicken på skärp och kam, Som skänktes med
fagra ord, Då strömma bittra tårar fram Och tillra
som dagg till jord.
Sin kos går regnet som det kom, Det blixtrar för en
sekund; Men aldrig vänder den saknad om, Som växer
på hjertegrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
