Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappen på hemväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Det led till midnatt. Det blåa hvalf Sågs gnistra i
alla hörn; Och vargen skälde så skogen skalf, I sitt
ide magrade björn.
Helt underlig till mods han blef I nattens majestät,
Och aningen, lik en jagthund, dref Och skyndade på
hans f j ät.
Hans oro växte ined hvar minut, Han räddes uti sitt
sinn’, Till dess det gick omkring till slut Och han
såg hvarken ut eller in.
Men när han så lupit ännu eri bit Och snärjt sig i
skogens garn, Så kom en engel, skinande hvit, Med
drag af hans eget barn.
Och engeleri snåren genombröt Och ledde med händer
små Vår vandringsman, och skogen sköt Sin regel bakom
de två.
Så lopp han ännu en stadig mil, Då engelen för
hans syn Försvann, liksom en skjuten pil, Som ett
stjernskott under skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
