Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Westerstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Hvad vore jorden, om ej glädjen fans? En tufva med
ett plundradt fogelnäste. Men utan jemvigt i sig, utan
sans, Förlorar sjelfva glädjen snart sitt fäste -.
Och blir en väderflöjel utan mål, Som kastar sig
kring alla väderstrecken, En dagg, som trillar ur
sin liljeskål Och bär af gyttjan sedan alla tecken.
Det viste du. Och derför var ditt lif Atheniensisk
sans i hvarje gille - Och ändock mer än grekiskt
tidsfördrif. Det var ett romerskt allvar, då du
ville.
Du såg, att den Olympen storma vill Får icke taga
fantasin på orden; Hvad ofvanefter är når ingen till,
Som ej har fäste för sin fot på jorden.
Och derför ingen pligt du heller svek, Men tryckte
på den viljans fria stämpel Och vardt så, fast det
syntes som en lek, Ej pligtens regel blott, men dess
exempel.
Och det skall lefva, fast en sarkofag Förgänglighetens
hylsa sluter inne, Det växer större med hvar enda dag,
Så gör det Stora öfver allt - som minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
