Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista förhöret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
Allas ögon följde honom när han sig å stad begaf, När
han liksom sjönk ur sigte vid en genväg, som
tog af,
Karins hjerta ville brista, flickan skalf i hvarje
lem, Och i dag för första gången fick hon gå allena
hem.
Framåt skyndade Elias, viste icke sjelf hvart hän,
Men han höll sitt hufvud upprätt och han gick med
fasta knän, Ingen trötthet han förspprde,
der han utåt vägen
skred, Och det brydde honom föga, om han var
på rätter
led.
Vaktlar lockade i hagen, arian från en nyplöjd
teg, Men på helgelsen han tänkte, och dess fortgång
steg
för steg,
Lördagsklämtningen från kyrkan tonade med majestät,
Men han sann på katekesens fruktansvärda »hvad är
det?»
Ett osägligt aftonskimmer flöt kring lador och
kring
hus, Men lian var som blind, fast luften
rigtigt dallrade
af ljus, Hvart man vände sina ögon, var
det löftesrikt och
gladt, Men för honom i hans ångest var all verlden
höljd i
natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
