Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista förhöret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Fann han icke bräckt och brutet allt, hvartill han
satt
sin lit?
Var ej spild hans nätters vaka, utan frukt hans dagars
flit?
Fast han gjort för sin förkofran hvad i hans förmåga
stått,
Hade ej ändå hans lycka tvärt ur alla fogar gått?
Hvartill nu hans kinders helsa, och hans ådrors sunda
saft?
Hvartill nu hans skuldrors styrka, och hans lemmars
unga kraft?
Skulle icke bygdens tärnor skratta der han ginge
fram?
Kunde icke sjelfva barnen peka finger åt hans skam?
När han nått sitt hem om qvällen, var hans hjerta
centnertungt,
Men han skötte sina sysslor och hans yttre tycktes
lugnt,
Dock var något i hans väsen, som bestämdt
tillkännagaf.
Att han lagt allt hopp till sides, som en rock inan
lägger af.
Och den dag då årets ungdom skulle ha sitt kyrkförhör,
Men Elias utesluten skulle stannat utanför,
Drogs han liflös upp ur dammen, der han
sysslat
qvälln förut Och nu var han qvitt sin läsning och
hans hufvudbråk
var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
