Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Olof Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Nu - långt ifrån att anspråk nära, Hur lugn du står,
hur afundsfri! Lef glad, lef lycklig på din ära Och på
din inre harmoni! Och komma krämpor, en i sänder, Och
ömmar vristen då och då, Vi bära dig på våra händer,
Så slipper du ifrån att gå.
Men jag, jag borde hemma stannat.
Knappt vet jag hur, men hit jag kom,
För det jag icke kunde annat
Och icke ville vända om.
Min kraft är bräckt, min eld förkolnad,
Vingbrutna släpa mina ord,
Jag sitter här, som Banquos vålnad
Satt dödsblek vid sin frändes bord.
Men då du sjöng i dar, i unga, För oss, och ljuft som
ingen ann, Så har i dag jag velat sjunga En strof för
dig så godt jag kan. Den röst, som nått din barndoms
öra, - Fast länge se’n på välljud tom - Jag trott du
skulle gerna höra På tröskeln till din ålderdom.
1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
