Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sång vid P. B:s 100-års fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Hur det vibrerade, hur det slog an!
Det var som jublet velat lyfta taket
Och låta himlens stjernor om hvar ann
Förtjusta få en inblick i gemaket.
Hvad käck komik! Hur vågsam parodin!
Och dock hvad hållning! Under vinlöfskranseri
Blef glädjen ej förryckt, förgick ej sansen
Och fick ej skämtet vränga sig till grin.
Det hängdes läpp ironiskt åt det trumpna
Och nöps i småklokhetens skägg ibland,
Och brändes giftet ock ur ondskans tand.
Och kittlades små lyten uncler hand,
(Man vände afgjordt ryggen åt det lumpna),
Så var det utan bitterhet och agg
Och utan nässlor, om ej utan tagg.
Ty det är icke undantag, men regel,
Att mången mensklig brist, som jag beler,
Är - hvems? Hvem annans, om ej min, och er,
I fall vi se oss oförstäldt i spegel?
Och derför har den kärleksfulla Magt,
Sorn satt oss hit i ändlighetens rike,
Just i vår känsla af vår svaghet lagt
Fördragsamhetens skyddsvärn för vår like;
För den skull sattes hjertat i vårt bröst
Och fantasiens syn-nerv oss bereddes,
För den skull känslans trådar utåt leddes
Och lades klang och rytmer i vår röst.
Satiren faller, äfven hon, till föga,
Beredd till anfall, hon ett baksteg tar,
Hålspegeln hon till reds i handen har,
Men imman stockar sig i hennes öga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>