Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal hållet den 20 December 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
några ord på hjertat, som måste utsägas. I sin
Af-skedshelsning titt lärjungar och studiikamrater
gör han sin yttersta bekännelse om läkarekonstens
nuvarande ställning och utsigter för framtiden;
och i sin minnesskrift öfver Pehr Hoffvenius, den
svenska medicinens fa-der och grundläggare, kastar
han en tacksam och vörd-nadsfull blick tillbaka på
denne sin snillrike föregångare och själsbefryndade
samt framställer honom för de unge såsom en stor
och välgörande föresyn. Hans eget dagsverke var
nu till ända. »Han kände nu», sade han, »huru
hans lefnadsbana nalkades sitt slut och han hade
redan fått höra några af aftonklockans manande
toner». Han hörde icke orätt. Kroppskrafterna hade
år från år varit i oafbrutet aftynande, men själen
bibehöll sin spänstighet. Ännu fortgingo derföre
hans forskningar med oförminskad ifver; och der
dagens timmar icke ville räcka till, fick natten
förskjuta det erforderliga af sina tillgångar. Så
hälde den hvit-hårige sjutioåringen fortfarande ny
olja i studerlam-pan, till dess det plötsligt blef
mörkt omkring honom. Förgängelsen hade oförmärkt
lutat sig öfver hans axel och blåst ut veken. Men i
samma ögonblick sprang också dörren upp till den eviga
morgonrodnaden, i hvilken han ingick, med den sista
frågan ännu på lapparne. Hon hann icke utsägas. Ordet
var funnet, som innehåller nyckeln till den gåta
hans aning här var på spåren: dödens hemlighet -
och lifvets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
