- Project Runeberg -  Samlade Vitterhetsarbeten / Första delen /
371

(1877-1878) [MARC] Author: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal på Svenska Akademiens högtidsdag den 20 December 1863

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

darrande hand griper i strängarne med utbildad
kramp, såsom våra dagar icke sällan bevittnat,
och den poetiska iakttagelsen oförmärkt lockas på
afvägar. Ja, det har allt oftare inträffat, att
sånggudinnan, i stället för att som en evighetens
hänryckta budbärerska gå omkring vid tidens
sjuksängar, tröstande, uppmuntrande,, styrkande
och helsobringande, fast hellre som en flygtig och
känslosam besökattnna med anstötlig förflugenhet
skyndat att rifva förbanden från blödande sår, dem
hon ingen blick haft att bedöma, ingen befogenhet
att behandla och ingen magt att hela. Skalde-gåfvor,
som gå i denna rigtning, göra icke samtiden mycket
rikare. De snärja sig i det timliga och tillfälliga, i
stället för att bäras upp af det eviga och väsentliga;
de bringa feber i stället för helsa, öfver-spänning
i stället för sanning, förvirring i stället för
förklaring, mörker i stället för ljus. Också fylla de
ögonblickets rymd med sitt ofantliga gny - för att
sjunka till intet i det nästa. De få hålla verldens
otacksamhet till godo.

För den stora och omedelbara ingifvelsen åter, för
dem, som hafva fått den säkra synen och den brinnande
tungan (och dem har ingen tid till öfverlopps), äro
nog hjertan och uppmärksamhet tillreds, tiderna må
vara än så upprörda och förbistringen än så stor. Och
skulle väl inbillningskraften ensam famla efter sin
idrott och misströstande slå sig till hvila, medan
tanken och viljan på alla punkter modigt arbeta på att
bringa verlden till klarhet öfver sig sjelf? Nej. Är
sedan, när det skall komma till gestaltning, det
närvarandes massa för oredig, formlös och ohandterlig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/talis/1/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free