Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Childe Harold vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Det var förtjent. Och Frankrike må tugga
Sitt betsel; men är verlden mera fri? Var det
mot en tyrann vi skulle hugga Och så ett rof för
småtyranner bli? Och skall ett nyupplappadt slafveri
Stå qvar som ett af våra dar s belåten? Och vi,
som lejonet ha nedlagt, vi För ulfven krypa, och för
furstesäten? Nej, pröfva först förr än du hurrar så
förmäten!
I så fall vi så lagom jubla bör e. Då grät skön
jungfrun mången fåfäng tår För folkens blomma, som
låg bruten före Europas vingårdstrampare; och år Af
träldom fåfängt gått, och skräck, och sår, Och fåfängt
verlden brutit fångenskapen. Triumfen först sitt
rätta värde får, När man med myrten lindar sina vapen,
Som det Harrnodius drog ur skidan mot satrapen.
Det gick ett sorl igenom natten mägtigt, Och
Briissel samlat allt hvad fagert än Och ridderligt
der fans. Lampskenet präktigt På vackra qvinnor
föll och tappre män. Och tusen hjertan klappade.
Och se’n, När dansmusiken genom salen fördes, Gick
kärleksposten blick från blick igen, Och sorlet som
en bröllopsringning hördes - Men tyst! Det låter
som begrafningsklockor rördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
