Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Childe Harold vid Waterloo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Det är som grämelsen förlänte krafter, Men giftets
lifskraft, - liksom roten ger, Då den är frisk,
åt döda grenar safter. Om döden komme med sin ro,
hvad mer! Men sorgens frukter uppehålla er: Så kännas
Döda Hafvets äpplen svala, Fast det är aska, som man
sväljer ner. Och dock, om lifvet mäts på glädjens
skala, Och timmar tas till år - hvem kan om sexti
tala?
Psalmisten täljde våra dagars längd, . Och rundlig är
den tid han tyckes lemna; Men, Waterloo, din ödesdigra
engd Var mera njugg, och viste talet jemna! Dig skola
millioner tungor nämna, Och öfver barnens läppar
skall det gå: ))Här, der en verld drog svärdet,
för att hämna Sin ära, fäktade vårt folk också!»
Och det är minnesvärdt och skall i längd bestå.
Här sjönk den störst var, men ej sämst, bland
män, Han, som en evig motsats var invändigt, Än
rufvande på storverk blott, och än På lappri-ting.
Extrem i all ting ständigt! Du skulle, om du tyglat
dig behändigt, För alltid, eller aldrig, egt din
tron, Ty du på vågspel steg - och föll eländigt;
Du tar dig än en imperators ton, Som funnes magtens
blixt ännu hos din person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
