Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En åsknatt vid Lemansjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den muntra aftonsvärmerskan hon är Och blir ett
barn och sjunger jemt, den lilla. En fogel skriker
till - det luften skär För en sekund - så blir det
åter stilla. Och elfvor tassla - nej, det är en
villa! Stjernljuset låter kärlekstårar små I tysthet
öfver kullens sluttning trilla Och löser sig i gråt,
men för att få Sin färgsjäl blåsa in i nejdens barm
ändå.
I klara stjernor, himlens poesi! Der vi i eder
strålskrift, i den rika, Vårt öde se - må det
förlåtet bli Att, då vi efter gudalikhet fika, Vi utom
dödlighetens gränser vika Och tro oss slägt med er;
ty skönhet ler Ur eder, och mysterium tillika; Ja,
man så långt i dyrkan går för er, Att lycka, ära,
inagt man i en »stjerna» ser.
Kring jord och himmel stilla! Och ändå Är det ej
sömn, men som en högtidstimma Då vi i aningsdjupa
tankar stå. Från denna strand, der söfda vågor simma,
Till högan loftsal, der planeter glimma, Igenom allt
en ström af lif det går, Der ej en flägt förfar, ett
lof, en strimma, Men allt har del i lifvet och förstår
Af hvem det danades, af hvem sitt hägn det får.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
