Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michu, ynglingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
försöka oss i kampen.» Alla sätta sig till bords,
låta sig väl smaka, slå sina vapen slamrande ihop
och skrika af fröjd.
Men sedan de tillräckligt spisat och sitt lystmäte
fått af vin, träda Janusch ungraren och Michu
mol-dauern å sido och begynna kampen. Ungrarne alla,
Januschs barnabarn, åse stående huru de vrida och
vända sig, huru de brottas, huru de slå hvarandra
till marken, såsom två tappre, såsom två verkliga
drak-söner.
Se, se! Då står Michu plötsligen som fastgrodd,
rycker motståndaren till sig, lyfter honom i höjden,
slungar honom till marken, ställer honom på knä och
hugger hans "hufvud af!
Men ungrarne alla, Januschs barnabarn, stå som
förstenade, öfverväldigade af skräck.
Michu är den förste, som återfår ordet, och säger så
till dem: ))I oförvägne och våghalsar! Hvilken i stånd
är att lyfta min stridsklubba, så tung hon är, min
bössa, så tung hon är, mina vapen, så tunga de äro -
han blifve min stallbroder, han dragé med mig ut på
äfventyr och gånge med mig på plundring i tjockaste
skogen!»
Ungrarne tränga sig fram, luta sig ned och göra
fruktlösa försök! Icke en enda kan lyfta de på marken
liggande vapnen upp på sina axlar.
»Barn ären I och snapphanar! Öfvergifven skogen och
spännen edra oxar i oket, ty I ären icke, ären icke
som vi - skapade för manliga bragder, utan dugen
endast till att sköta hackan och spaden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
