Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till Rumänisk folkpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
hafva aldrig tagit pennan i hand för att nedskrifva
sina inspirationer - af det enkla skäl, att säkerHgen
ingen af dern kunnat skrifva. Men en sådan, endast
åt den muntliga traditionen anförtrodd, skatt skulle
ändå på sistone gått förlorad, om icke en rumän,
vid namn Basil Alexandri, med varm fosterlandskärlek
och entusiasm för sitt lands poesi beslutat att samla
natursångarnes andliga qvarlåtenskap.
Man kan knappt göra sig begrepp om hvad den kostat
för möda, denna samling, som han ännu med ifver
fortsätter. Här sjunger en tiggare ett fragment af en
ballad och afbryter, för att med de gälla tonerna af
sin säckpipa fängsla de förbigåendes uppmärksamhet;
der sitter en pimplande bondskara på en smutsig
judekrog, och midt i ringen står en sångare i lumpor
och ackoinpag-nerar med fiolen sina nasaltoner;
der spelar en zigenarhop upp till dans, och genom
den vilda harmonien framtränga tonerna af en visa.
Det för denna poesi så karakteristiska och så ofta
framträdande förhärligandet af röfvareväsendet
härleder sig från historiskt bekanta förhållanden i
förflutna tider. Anda till medlet af förra århundradet
betraktades bonden som lif egen. Han var oupphörligt
utsatt för fientliga anfall och godsherren fråntog
honom icke sällan frukten af hans flit, så att
ingenting annat på sistone stod honom åter, än att
på landsvägarne ersätta hvad han hemma saknade till
familjens uppehälle. Jemväl efter Upphäfvandet af
lifegenskapen var bonden fortfarande så föga tryggad
for utpressningar, att röfvarehandtverket icke aftog;
- ännu år 1755 t. ex. räknade man, enligt uppgift i
»historiskt magasin for Dåden», omkring 10,000 bönder,
som öfvergifvit plogen och sökte skaffa sig sitt bröd
med klubban i hand.
Det rumäniska språket är en dotter af det latinska;
men likväl hafva under seklernas lopp en stor mängd
slaviska, turkiska och grekiska ord insmugit sig
deri. I våra dagar gör den rumäniska literaturen många
ansträngningar att bortrensa alla främmande uttryck
och ersätta dem med latinska; men dessa bemödanden
hafva ringa framgång; de främmande orden äro for
mycket naturaliserade, att låta undantränga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>