Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till Rumänisk folkpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
tinet och alla derifrån härstammande språk pallida
mors väl kan gälla för en mägtig drottning, »den brud,
som ingen enda än bedragit)).
Måne och Sol (s. 104). Den fotsida guldtråden, som här
utgör månens brudprydnad, begagnas ännu i dag ofta i
stället för den i andra länder brukliga brudslöjan;
den fästes vid hufvudet och hänger som en rik, upplöst
fläta nära på ända ned till hälarne. Denna prydnad
är öfverraskande vacker - om bruden är vacker. Den
nygifta qvinnan gör jemväl sina bröllopsvisiter i
denna utstyrsel.
Koleran (s. 109). Enär koleran ännu icke i stort
mer än trenne årtionden hemsökt vår verldsdel, vore
man frestad anse denna dikt för ett foster af en
senare tid. Det är likväl sannolikt, att pesten under
förflutna tider blifvit i detta stycke besjungen och
att sångaren ingenting annat vidgjort, än satt den
nya farsotens namn i stället för den gamla, som länge
sedan försvunnit.
Kyrkan i Podoleni (s. 119). Ruinerna af denna
kyrka, hvars torn för många år sedan undergräfdes
och uppslukades af den upp-svalda Bistroitza, äro
qvarstående ännu i dag. Tschachläo är högsta spetsen
af de moldauska Karpatherna.
Folkdikter (s. 123). Vid det första af dessa täcka
Småstycken torde böra erinras, att i den rumäniska
folkpoesien örnen sällan, om ens någonsin, förekommer,
men falken deremot så mycket oftare. Likväl menas
här en särskild afart af falken, som i Moldau stod
i högt anseende. Då Bogdan den enögde, Stephan den
stores son, gjorde Moldau skattskyldigt under Porten,
betalade landet, utom 4,000 dukater och 40 hästar,
äfven 24 sådana falkar årligen. För närvarande är
denna fogel ytterst sällsynt i Karpatherna.
- Den sjette af dessa folkdikter (Menniskans lefnad -
en blomma på fältet) har Aleco Eusso hört af en blind
tiggare på en brygga vid staden Tirgu frumos. Den är
här icke det ringaste förändrad, utan följer, ord för
ord, urskriften. Något slags versmått är derföre icke
iakttaget. Hvad sångaren menar med »sjöns blomma», är
omöjligt att utleta. De få raderna i originalet lämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
