Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till Rumänisk folkpoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
sig mycket väl till att ådagalägga det rumäniska
språkets romerska upprinnelse. De äro af följande
lydelse:
Viaza omului - Flore campului, Kite flori sunt pe
pomunt. Tote merg la mormunt Numai flore lacului Ste
la usclia raiului - Judeka sororile Tsche au fakut
mirosele.
Konstantin Brankovanu (s. 132). Denna historiska
ballad är från början af 1700-talet.
Kodran (s. 137). Denna ballad är den fullständigaste
i Alexandria samling; den saknar icke ens den
slutvändning, hvarmed sångaren vanligen påkallar
åhörarnes frikostighet. Hvad sjelfva ämnet beträffar -
episoder ur en berömd röfvares lif - så äro ballader
af detta slag de oftast förekommande. Det har
funnits tider i Donauprovinsernas historia, då krig
och utpressningar bragt landtmannen helt och hållet
till tiggarstafven. Hundra- till tusentals bönder
Öfvergåfvo då plogen, för att med mordvapnet i hand
skaffa sig sitt bröd på vägar och stigar. Af dessa
har en och annan särskildt utmärkt sig och lefver
ännu i dag uti folkets erinring.
- Att börja med en åkallan af ett grönt blad
(såsom här: VildmarJcsbuskens gröna blad!) är en
egendomlighet i den rumäniska folkpoesien; ganska
många, om icke de flesta, sånger och ballader börja
på detta sätt. Det »gröna löfvet» är befryndadt med
rumänens innersta väsen. Han blir munter och glad
när träden "börja slå ut efter den långa vintern, som
han tillbragt i sin oansenliga koja, dit dagsljuset
har så föga tillträde; han lifvas af att se naturens
pånyttfödelse. Hustrur och flickor smycka sig med
blommor, männen med gröna qvistar. Denna förkärlek
för allt, som blommar och grönskar, har öfvergått
i folkdikten. Det är dessutom anmärkningsvärdt, att
det lof, sångaren åkallar, derjemte karakteriserar
föremålet, som han är i färd med att besjunga. Ar det
fråga om en hjelte, så står eklöf vet i begynnelsen
af sången; blad af rosor och violer antyda på förhand
en kärlekshistoria; granens »gröna lof» - granen,
som alls inga lof har - förbereder på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
